Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1867, sida 1

sigtighet och ordkarghet — heter det i yIndep. belge — var så mycket märkligare, som den stod i fullkomlig motsats till den oförbehållsamhet och öppenhjertighet, hvarmed grefve Bismarck beredvilligt talade om alla politiska frågor af hvilket slag som helst. För öfrigt anmärkes i samma korrespondens, att ryktena om utrikesministern de Moustiers eventuella afgång beständigt uppdyka. Det lärer vara hans åsigt, att Frankrike snarare bör söka att häfda sitt politiska inflytande gent emot Tyskland, än i Orienten, hvaremot Rouher och Lavalette sägas vara af motsatt åsigt. Om den sista utflykt, som de tre suveränerna den 11 dennes tillsammans gjorde till de fordna franska konungarnes residensslott Fontainebleau, heter det i ,, Köln. Zeit.: ,,Färden till Fontainebleau gick mycket fort; man reste fram och tillbaka utan att stanna på något ställe, så att nog tid härigenom blef öfrig för att taga slottet och de vackraste partierna i skogen i ögnasigte. På bangården höllo 14 vagnar, för att föra de höga besökande till slottet och skogen. Vid deras ankomst höjdes de mest lifliga bifallsrop. Af majestäterna och deras sviter fick man likväl se högst obetydligt, och det var öfverallt träffadt försigtighetsåtgärder, så att man från ingen sida kunde närma sig. Sedan man intagit en dejeuner, gick eftermiddagen åt för att bese slottet och genomresa skogen; klockan 6 lemnade man åter Fontainebleau. För öfrigt syntes gästerna ingalunda vara i den muntraste sinnesstämning; icke ens konungen af Preussen var så upprymd som vanligt. Det väckte uppseende, att polisprefekten Pietri likaledes infunnit sig i Fontainebleau samt att han länge samtalade med czaren. Den sistnämnde var allvarsammare i går än någon gång förut, och kejsarinnans alla bemödanden att lifva honom under den sista dagen, som han var hennes gäst, voro fruktlösa. Kejsarinnan bar en förtjusande hvit drägt och ett mycket dyrbart halssmycke. Då hon vid czarens sida genomreste skogen vid Fontainebleau och med honom underhöll den lifligaste konversation, skulle knappast någon kunnat tro henne vara 41 år gammal. I en annan korrespondens, som äfven afhandlar besöket i Fontainebleau, berättas, att kejsaren och kejsarinnan förde sina gäster genom alla rummen, för att för dem förklara deras historiska betydelse och de minnen, som anknöto sig till hvart och ett af dem. Vid inträdet i ett af rummen rodnade kejsarinnan starkt; det var nemligen samma rum, i hvilket Napoleon III lofvade henne att förvandla den krans af violer, som hon då bar på hufvudet, till en kejsarkrona. En mingd tidningsredaktörer i Paris hafva erhållit ryska ordnar, och czaren lemnade vid sin afresa en betydlig summa till åtskilliga välgörenhetsanstalter. De officiösa franska tidningarne sysselsätta sig mycket med österrikiske kejsarens kröning i Pesth, och söka bevisa huru Usterriko skall framgå förstärkt genom försoningen med Ungern. I allmänhet synes pressen i Frankrike vilja göra allt hvad i dess förmåga står, för att göra allmänna opinionen gynnsamt stämd för kejsar Frans Josef. De olyckor, som under flera år följt denne monark vid alla hans företag, ha väckt den franska publikens medlidande. JJournal des debats gör — med anledning af berättelsen om, att den turkiske sultanen för sin resa skulle hafva beräknat en kostnad af 10 millioner francs -den ironiska anmärkningen, att denna siffra nogsamt bevisar, att , alla rykten om Turkiets dåliga finanser väl måtte vara ogrundade. Det är ögonskenligt, att Turkiet måste vara det rikaste land i verlden, eljest skulle nog icke sultanen afrektera att vara den präktigaste furste, och för en resa, endast företagen för hans nöjes skull, utgifva 10 millioner. ENGLAND. Utsigten att snart få se ettreformeradt underhus på de bänkar, som intagas af den församling, hvilken nu är sysselsatt med reformbillen, riktar uppmärksamheten äfven på öfverhuset och det förhållande, i hvilket detta skall komma att stå till det nya underhuset. Men den första blick, som kastas på lordernas hus, visar så många otillbörligheter, att det just icke är i de mildaste uttryck, som betraktelserna öfver den höga församlingen gifva sig luft. , Times utropar i sin vrede: ,,Det är utan exempel, att en församling, sammansatt af så högt stående och med så vigtiga funktioner beklädda män, så hårdnackadt vidblifver att icke aktgifva på sina pligter, som vår nuvarande pairskammare. I ett land, der hvar och en har sin bestämda embetsuppgift, der, mera än i något annat land, rang och förmögenhet hafva sina skarpt bestämda förpligtelser, måste vi — i afseende på den med värdigheter rikast begäfvade korporationen — finna den mest fulländade pligtförgitenhet och glömska af alla förbindelser. Endast ett ringa antal af husets medlemmar inträda någonsin der. Flertalet håller sig derifrån, emedan . det föredrager alt sköta sina privata angelägenheter och nöjen, och söker undgå de oundvikliga, besvärliga komiteerna. Några få medlemmar, som förut mestadels tillhört underhuset och der blifvit vanda vid regelbundna göromål, förrätta öfverhusets angelägenheter, och om man vill se de betydande männen der, så må man