Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1867, sida 1

UTRIKES. FRANKRIKE. I en korrespondens från Paris till ,, Köln. Zeit. af den 12 dennes heter det: ,,Det synes så, som skulle Pragfredens art. 5 ligga kejsar Napoleon långt mera om hjertat, än vissa officiösa organer i Berlin vilja medgifva, samt att man med afseende på denna punkt sökt förmå konung Wilhelm till bestämda löften. Det kan vara olika meningar om, huruvida ett sådant steg låter sig förena med gästfrihetens och etikettens anspråk, men t. o. m. det faktum, att kejsar Napoleon personligen och omedelbarligen vändt sig till konungen i denna sak, kan icke förnekas. Likaledes hafva många samtal förefallit mellan markis de Moustier och grefve Bismarck, angående detta ämne. Den preussiske ministerpresidenten lärer emellertid icke hafva underlåtit att fista uppmärksamheten på, att om Preussen, af undseende för Frankrike, skulle visa sig eftergifven för en mera omfattande tolkning af Pragfredens art. 5, än hvad hittils skett, så borde en sådan koncession utjemnas genom eftergifter i afseende på sakernas utveckling i Sydtyskland. Men just på häntydningar af detta slag synes man hafva varit minst förberedd från fransk sida, och om icke alla tecken fela, har det franska kabinettet i motsats härtill gjort gällande, att Preussen nu borde visa sin tacksamhet för, att Frankrike förlidet år icke lagt hinder i vägen för sakernas utveckling i Tyskland, samt att man endast allt för mycket saknat denna tacksamhet vid ordnandet af den luxemburgska frågan. För öfrigt synas dessa och liknande yttranden icke hafva haft något inflytande på det öfriga diplomatiska förhållandet mellan Frankrike och Preussen. I ett möte af de fremmande statsmännen hos ryske ambassadören i Paris, baron Budberg, har man endast sysselsatt sig med den kandiotiska frågan, utan att närmare vidröra andra angelägenheter. Resultatet afdennasammankomst var afsändandet af den ofta omtalade kollektivnoten till Konstantinopel. För öfrigtlärer det icke kunna döljas, att den franska artigheten icke låtit fattas nålstygn, för att låta konungen af Preussen erfara, det han var långt mindre guterad än czaren. Så voro t. ex. alla hedersbevisningar på den stora balen i Hotel de Ville beräknade på kejsar Alexander. Detta framgick än tydligare af den speciella uppmärksamhet, som Seine-prefekten visade ryske kejsaren. Så utförde orkestern en mängd ryska nationalmelodier, under det den preussiska Heil Dir im Siegeskranz alldeles uteblef. Före sin afresa gat kejsar Alexander de franska chassörer, som under hans vistelse i Paris utgjort hans eskort, en lysande dejouner. Czaren lärer hafvavarit benägen att förlänga sin vistelse i Paris, men en depech inträffade från hans gemål, som förmådde honom att vidblifva sin första resplan. ,Indep. belge berättar om en annan sammankomst, som de mest framstående diplomaterna i Paris hade, nemligen vid en diner hos statsministern Rouher, hvari alla stormakternas utrikesministrar och dessutom Benedetti, Frankrikes ambassadör i Berlin, samt utrikesministern Lavalette deltogo. Det heter, att Rouher och