väntade gäster: ezaren och sultanen, gifva något falskt sken af godkännande utaf dessa potentaters regeringssystem. .Förgäfves, yttrar insändaren, må man säga oss, att czaren och sultanen icke äro personligen ansvariga för deras regeringars dåd, emedan de äro i grunden veka och ömhjertade; det är blott deras ministrar och tjenare, som äro blodtörstiga och grymma. Men hvem är det väl, som först anställer och sedan dekorerar en Murawieff, en Berg och paschor från omer pascha ända ned? Hvar kan allmänna meningen ställa ansvarigheten om ej på staternas öfverhufvud? Och hvar är den mera behörig än i fråga om absoluta regenter, hvilkas ord är lag, och utan hvilkas förnöjelse intet enda våldsamt dåd kan begås? Om då dessa regenter komma till England, så måste de här bära ansvaret för de dåd, som äro begångna i deras namn och af deras kreatur. Och som de visserligen ej komma på inbjudning ar Englands folk, så är detta folks skyldighet att tör Europa göra tydligt, det vi ej gitva någon sanktion, under det falska namnet af gästfrihet, till dåd, som komma vårt blod att isas. Hvarhelst czaren och sultanen möta detta fria och kristna folk hoppas jag alltså, att ropet: ,Polen och , Kandia må förtälja dem, att råra sympatier äro icke med tyrannerna, utan med den förtryckte.