Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1867, sida 2

då slutligen ännu en gång; det är längesedan vi sågo hvarandra, och mycket har inträffatisedan dess. — Ja, men vet ni hvad, inföll Olufsen, — det kunna vi icke stå här och afhandla; alla menniskor äro snart borta, och vi måste bege oss hem. Hvem hemtar dig, Julie? Denna fråga föranledde Julie att presentera den unga fru Holm för dem, hvarvid hon nämnde att hon för tillfället var hennes gäst, och att de väntade på herr Holm, som hade lofvat att hemta dem. — Det är min skuld, sade den unga frun, — att vi få vänta, ty jag trodde att representationen skulle räcka längre och bad således min man att komma hit först. klockan half elfva. De kunde omöjligt vänta, menade Olufsen, ty det var ännu långt till dess, hvarvid Harder inföll: — Vågar jag, såsom gammal bekant till fröken Linde, erbjuda mig att åtfölja danerna; — det skulle vara mig särdeles kärt. — Efter några invändningar antogs förslaget, de togo afsked af Olufsens och under Harders beskydd begåfro Julie och ru Holm sig på hemvägen. Midt på Kongens Nytorv kom assessor Holm emellertid emot dem; han hade fått veta att representationen slutat och ville nu med tacksamhet befria Harder från det hvärf han åtagit sig; — men denne ville ej afstå derifrån; han hade likasom Julie ofta önskat ett sammanträffande, och ville nu 2) åter skiljas vid henne utan att först nafva hört och berättat litet om deras ömsesidiga förhållanden; han bad henne såedes om att fortfarande få ledsaga henne.