Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1867, sida 2

Göteborg den 17 Juni. Flera tusen af stadens ungdom, gossar och flickor, hafva i dessa dagar aflagt offentliga prof på sina under det förflutna liseäret, i stadens många olika läroanstalter, inhemtade kunskaper, för att derefter vinna ledighet och frihet under sommarens vackraste tid. Dessa förhör hafva, enligt gammal god sed, försiggätt med en viss högtidlighet. Skolsalarne hafva varit ej blott särskilt uppfejade, utan hafva utomdess i allmänhet varit prydda med vårens blomster och gröna löf. Barnen hafva varit helgdagsklädda och föräldrar jemte andra personer, som med deltagande följa det unga slägtets daning, hafva ganska talrikt infunnit sig, hvar och en i första rummet intresserad att höra något eller några särskilta barn och förnimma hvilken fråga det fått samt huru det kunna besvara henne. Nästan öfrerallt hafva några ord af uppmuntran, förmaning eller varning till barnen och tacksamhet till lärare och lärarinnor, afslutat den enkla högtiden. Så har det tillgått vid de skolor, som upptagit de förmögnare klassernas barn; så äfven i de skolor, som upptagit de mest fattiga. Det har hvilat ett fridfullt solsken, med kärlekens värme, öfver alla dessa förrättningar, hvilket ej kunnat undgå att inverka på både de äldres och yngres stämning. Det alltmer vaknade deltagandet för undervisningsväsendet har ej kunnat undgå, att på detsamma utöfva ett välgörande inflytande. Särdeles framstår detta i fråga om folkskolan. Man har på detta område, inom den korta tidrymden af mindre än ett årtionde, tagit mycket stora steg framåt, och Göteborgs samhälle åtnjuter äran af att hafva här gifvit ett föredöme, som i hela landet ledt till en berömlig efterföljd, ja, ända derhän, att vi åtminstone af tvenne städer: Stockholm och Norrköping, se oss upphunna och, i vissa stycken, öfverträffade. Så hafva vi fått bättre skolsalar och skolrum — ehuru mycket ännu återstår att önska — hvilka blifvit försedda med god och ändamålsenlig skolmateriel. Så hafva vi ock tid efter annan riktat våra skolor med god undervisningsmateriel i läroböcker, kartor, glober, plancher och andra föremål, hrilka äro egnade att låta barnen med åskådningen fatta det lästas innehåll. --Så hatva vi fått en organisation, som fördelat undervisningen på olika stadier, för att uppstiga från det lägre till det högre, en organisation, som vi blott böra fortfarande utbilda. — Så hafra läroämnena blifvit bättre bestämda och fördelade, så att äfven sådana kunskapsämnen blifvit i skolorna införda, hvilka ega betydelse för det borgerliga lifvets förrättningar. — Så har också sättet (methoden) för kunskapernas meddelande blifvit förbättradt, åtminstone så till vida, att man kommit in på en god väg. Alltmer har man inom folkskolan kommit till insigt deraf, att skolan är till för lifvet, det praktiska lif, hvari lärjungarne hafva sedermera att kämpa den ofta ganska hårda kampen. Det är folkskolan, som, genom de åsigter der kunnat göra sig gällande, och genom de anordningar der kunnat träffas mera oberoende af gamla fördomar, utsvat inflytande äfven på de högre undervisningsanstalterna, såväl de offentliga som le privata. Äfven de sednare hafra börRR rs Rd I gnes er vg pgg a TTT CF