Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1867, sida 2

sande undervisningens rätta väsen och uppÅgift. Det är dock steg i den rätta riktningen, om de också ännu äro ganska korta, jemförda med det stora och aflägsna målet. Särskilt hafva vi detta är att anteckna framsteg på den qvinnliga undervisningens (område. Utom folkskolan hafva vi inga offentliga läroanstalter för flickor, och de privaIta, som förefunnits, hafva varit ganska sofullkomliga. De hafva bestått i s.k. penssioner, eller flickskolor, deri ingått ett listet antal lärjungar af olika åldrar, från 8 så 9 till 16 å 17 år, hvaraf följt, att undervisningen här aldrig kunnat blifva orsdentligt ordnad, vare sig i klasser eller kurser, eller efter ordentligt uppgjorda läsordningar, utan har merendels försiggått utan allt system. Läroämnena hafva varit dels illa valda, dels mycket illa fördelade, beroende också mycket på föräldrars falska föreställningssäit rörande deras döttrars uppfostran. Ty hvad har man väl för en flicka i de förmögnare klasserna önskat ifråga om kunskaper och s. k. vbildning! Man har, i allmänhet taget, af henne begärt föga annat än —, talanger. Man har önskat att hon skulle kunna läsa och tala flera främmande språk, dock föga med afseende derå, att hon dymedelst skulle kunna inhemta de olika språkens litteratur, men hufvudsakligen på det att hon måtte kunna på ett främmande språk, vid något sällan förekommande fall, föra en s. k. ,,konversation, sak samma om denna konversation vore i öfrigt så fadd och innehållslös som helst. — Vidare borde hon kunna spela fortepiano, föga för att dermed se sitt musikaliska sinne väckt och ega ett medel för sina känslors utgjutande i toner; men hufvudsakligen för att kunna i en salong spela en och annan piano-nummer, dervid fingerfärdigheten varit det vigtigaste, men det föredrag, som utgår ur själens djup, varit underordnadt. — Vidare borde hon lära teckna, men icke så att hon dermed lärde den sköna konsten att afbilda de föremål, som möta hennes öga, med en sann och estetisk uppfattning, eller i bild återgifva sina inre föreställningar, utan hufvudsakligen för att kunna på salongsbordetlysa med någon väl kopierad planche. — Andra kunskapsämnen, som dock ega den djupaste betydelse för lifvet, hafva blifvit äsidosatta för dessa talanger, för denna ett ytligt och flärdfallt salongslifs moloch, åt hvilken föräldrar offrat sina döttrars fysiska helsa, kunskapsbegär och sedliga håg. Så hafva de unga damerna kunnat vara mycket okunniga i räknekonsten — att tala om blott så mycken kännedom i bokföring, att de kunna föra en ordentlig hushållsbok, vore något orimligt. Så hafva de kunnat vara mycket okunniga i verldshistorien och fäderneslandets häfder, likasom ock om verldssystemet och jordytan, om folkens lefnadssätt m. m. I fråga om naturkunnighet har den unga ,bildade damen kunnat sakna de enklaste begrepp. Hvad rör henne de stora fenomenerna om ljus och värme, om tyngdkraften och elektriciteten, om djurens och växternas lif, blott hon känner några utländska glosor och kan spela en vals af Strauss? — Huru skulle hon då behöfra inhemta någon kännedom om sin egen kropp, om blodets omlopp, om nervsystemet, om benbyggnad och muskler, om andning och matsmältning, m. e. o. om hela denna underbara byggnad, i och med hvilken hennes ande här lefver och verkar? Hvad behöfver hon då veta om denna kropps vård — dertill har hon ju läkaren. Hvad behöfver hon vidare veta om samhällslifvet? Om arbetets värde och anspråk? Hon betalar sin! sömmerska och ju mindre, desto bättre, ty hon kan ej bedöma arbetets hvarken möda eller lön; och hvad behöfver hon mer? Jo, hon bör äfven sjelf kunna begagna det herrliga redskap, som Gud gifvit menniskan i hennes hand — deri ligger qvinnobildningens företräde framför den manliga ungdomens — men äfven här hufvudsakligen för talangen, mindre för nyttan. Att brodera och göra blommor är vigtigare, än att kunna sjelf sy sin klädning. Så är salongsdamen färdig: de bleknade kinderna, den svaga växten, det nervösa temperamentet, förlorad glädtighet och sann, naturlig naivitet — se der den blifsande modren för ett nytt slägte! Sådana voro den gamla tidens föreställningssätt och deras resultater, der icke högre och ädlare anlag voro mäktigare än upp— — ——