Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1867, sida 3

bjuda de talrika frökornen, icke så mycket derför, att de utgöra ett godt gödämne för fjäderfän, som fast mer för denförträlsliga, feta olja de innehålla (ända till 40 2), användbar till mat så väl som till lyse. Dessa egenskaper äro, enligt nyare underrättelser, bättre uppmärksammade af de ryska landtbrukarne, än hittills varit fallet hos oss, och odlingen af denna indrägtiga växt har der, sedan några smärre försök blifvit anställda och lemnat goda resultat, numera en betydlig utbredning. Enligt Westermanns månadsskrift erhöllos förlidet år redan öfver 100,000 ctr solrosolja till ett värde af halfannan million rubel, hvaraf en tredjedel gick öfver Petersburg till Stettin och der försåldes raskt till stigande pris. Stjelkarne, anmärkes det vidare, förbränner man i Ryssland vid pottaskberedning. Oljan kan för sin angenäma smak begagnas såsom matolja och betalas högre än den vanliga rofoljan. Oljekakorna lemna ett förträffligt kreatursfoder. För öfrigt kan man af de pressade fröen göra en delikat massa, till smaken liknande mandel, att användas i bakverk, soppor, mos 0. 8. v. och rostade samt tillbörligen försatta med kryddor, knnna de tjena såsom ett surrogat för cholkoladent. Tidskriften slutar sin uppsats om solrosen med följande ord: Odlingen af denna växt torde få lika stor utveckling, som den af systerplantan jordärtskockan. Ännu för omkring 40 år sedan förekom äfven denna sednare ganska sparsamt i Tyskland och Österrike knappt annat än såsom trädgårdsväxt; hvaremot hon nu på många egendomar derstädes ingår som en väsendtlig och högst värderad länk i jordbrukssystemet.