Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1867, sida 1

a auktionskammarekontoret. lL8664) — — — En blick på pauperismens historia och dess möjliga afhjelhande. I. Efter en lång tidrymd af anarki och efemeriska statsbildningar uppstodo slutligen ur jättestatens ruiner unga samhällen, som voro mera i stånd att tillgodogöra sig kristendomens välsignelser, än Rom varit under sin bedröfliga ålderdomssvaghet. Den materiella njutningen, som så länge beherrskat denna stora sammangyttring af depraverade nationer, såg antalet at sina slafvar dagligen aftaga. Man hade i stillet lärt af den kristna lärans martyrer att lefva och dö för en id, och en ny, förädlande makt hade gjort sig gällande i alla klasser. Och i samma mån, som de stores utsväfvande yppighet aftog, minskades massornas sorgliga elände. Ja, jag vågar påstå, att de barbariska folkslag, som bragte den murknade romerska samhällsbyggnaden på fall, bidrogo att gjuta en friskare anda i det af en materialistisk filosofis läror förpestade Europa. Länge bestod ej detta jemförelsevis lyckliga tillstånd. Den kristna lärans renhet aftog småningom, ech den Herres tjenare, som predikat frivillig fattigdom och försakelse, började snart röja ett oöfvervinnerligt begär efter jordiska egodelar. I kyrkans namn lyckades de bemäktiga sig den rikes öfverflöd och enkans skärf, gifvande i utbyte djerfva och grundlösa löften om den eviga saligheten. På detta sätt framträdde hos de andliga de mest köttsliga böjelser och röjde, att de, hvilka åtagit sig att vara den högsta ids stridsmän, voro i sjelfva verket fullkomliga materialister. Medeltidens riddare uppgåfvo äran såsom sitt egentliga syftemål, men snart intog bytet ett skenbart underordnadt, men i sjelfva verket betydande rum vid dess sida. Och ju präktigare de stolta baronernas boningar voro, desto uslare voro de hyddor, som omgåfvo dem. Knotet och missnöjet kunde dock sällan hinna till de stränga herrarnas öron, emedan borgens portar voro stängda för alla, som kunde störa glädjen under deras vilda och bullersamma orgier. Desse feodalismens hjeltar stodo lika obevekliga gent emot den trasiga, hungerbleka nöden som inför sina harneskklädda fiender. De proklamerade högt en obegränsad vördnad och uppoffrande hängifvenhet för damerna, men läto qvinnorna på sina egendomar utstå det hårdaste trälarbete, under det att männen användes för utkämpandet af fejder, föranledda af ärelystnaden, hämden eller nycken. ö På denna mörka tafla bildar några egendomsherrars faderliga tänkeoch handlingssätt mot sina underhafvande endast spridda dagrar. Det tyckes underligt, att riddarnas likgiltighet för de ,vanbördiges intressen kunde förenas med den brinnande entusiasm och det uppoffrande ädelmod, de ädagalade, när deras fanatism eldades af någon mera lysande om ock mindre gagnande uppgift. Men detta förklaras genom den falska riktningen hos den tidens anda, det allmänt rådande sjelfviska begäret efter en ära, grundad på andras död och undergång, och öfvertygelsen om de ,,vanbördiges underordnade bestämmelse. Stora skaror af entusiastiska riddare drogo kämpande mot ofantliga hinder och svårigheter till det land, der Frälsarens lekamen hvilat, utan att draga i betänkande att öfverlemna sina vasaller, dessa trosbröder, som voro medlemmar af den kyrka, hvilken apostlen kallar Kristi lekamen, åt rofgiriga och obarmhertiga förvaltares förtryck. Genom att lyfta den slöja af mystisk romantik, som betäcker medeltidens skuggsida, kunna vi snart lära att inse, huru naturenligt det onda, hvaraf Europa i dag lider, har utgått ur feodalsystemets källa. Feodalismen gick omsider under, liksom hvarje system, som ej är grundadt på evig sanning, måste förr eller sednare. Europa