Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1867, sida 1

vit inrättadt till hennes hvardagsrum; det stod i förbindelse med hennes sofrum, och det var så beqvämt att rulla hennes soffa fram till de öppna altandörrarne, hvarifrån hon kunde njuta af utsigten och den friska luften. I denna lilla boudoir, inredd med smak och elegans, tillbragte det unga paret många timmar, och om det än icke var fullt ut så angenämt för honom som för henne, så hade dock den ostörda sammanvaron med en vacker, bildad qvinna sitt behag, och det fanns ögonblick då han kände sig svag, samt då Julies bild var utträngd både ur hans hjerta och minne. Grå och kall nalkades slutet af November månad, tung och dyster var hemmets luft i det Jensenska huset, och modlös samt nedtryckt beredde Julie sig till att lemna det. Dagen före afresan var redan inne, och med vemod använde hon några få solljusa ögonblick att taga farväl af de ställen i nejden, som voro henne kära. Dessa voro icke många, likasom det var ganska få glada minnen som framstodo, när hon i tankarne genomgick den tid hon hade tillbragt i II. — Men ännu mörkare låg framtiden för henne, hon såg ej en enda ljuspunkt på sin återstående lefnadsstig; hela lifvet föreföll henne tungt och hopplöst, och hon kände sig redan så trött att hon längtade efter hvila både till själ och kropp. Under hennes ensamma vändring framstod allt detta så lifligt för henne, att hvarje uppmärksam betraktare lätt skulle genom hennes yttre hafva upptäckt hennes sinnes tillstånd; de mörka ögonen blickade ej gladt omkring sig, nej blicken var sorgset riktad mot marken, dragen voro slappa af eftertanka och oro,