Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1867, sida 2

der ferierna skulle gifva båda parterna tid att ätervinna jemnvigten, derefter skulle det förra goda förhällandet nog återkomma, och Julie sortfarande njuta lyckan af ett hem, der hon funnit godhet och välvilja. Hon delade ej sina föräldrars förhoppningar, men kände sig ej äga kraft att sätta sig emot deras önskningar, och dessutom låg i djupet af hennes själ ännu ett svagt hopp, som mera än något annat fästade henne vid staden H. och motverkade hennes första beslut att söka sig ett annat hem. Att ryktet, denna alltför tjenstvilliga budbärerska, skulle bringa Jensens frieri och hennes afslag till Harders öron, ansåg hon troligt, ty i H., likasom öfverallt, funnos pratsjuka tungor, och hon fördjupade sig i gissningar huru han skulle uppfatta detta meddelande. Var det icke möjligt att det, som kanske ännu slumrade och låg oklart i hans sinne och hjerta, kunde väckas till verksamhet och klarhet, när han erfor att han varit nära att förlora henne för alltid. Man tror så gerna hvad man önskar, och man ville så gerna med tillit och aktning tänka på den man älskar; derför fasthöll hon under allt det tvifvel och all den smärta, som öfvergått hennes själ, dock alltjemt tron på hans ädla sinnelag och varma hjerta samt närde ett svagt hopp att det ännu kunde komma att tillhöra henne. Hon lemnade föräldrahemmet med blandade känslor, men olyckligtvis blefvo de öfvervägande obehagliga, då hon återkom till Jensens, ty mot all förmodan var sonen hemma och emottog henne vid poststationen, der diligensen hade stannat. Hon visste knappt huru hon skulle förstå