Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1867, sida 2

ning, den måste gå mot czaren! jag ville taga ejsar Alexander från verlden, och befria honom elf från de samvetsqval, som han måste lida. Och efter detta svar, vittnande om den fanatism, som leder till lönnmord, iakttog Beresowski en lång tystnad. Utom en mängd juridiska notabiliteter voro äfven Rouher och Baroche närvarande vid ransakningen. Ryske grefven Schwwalow hade äfven infunnit sig i justitiepalatset, der han, på franske statsministerns begäran, till mördaren framställde flera fråger på ryska, polska och franska språken. På frågerna angående sin familj och sina föregående svarade Beresowski, att han i sitt sextonde år ingått i de polska insurgenternas leder samt att han under två år varit skiljd från sin familj. , Har Ni icke fortfarit — frågade man honom — att skriftvexla med er far? Nej! jag har aldrig tillskrifvit honom, och då jag lemnade min far, sade han, att han skulle förbanna mig, om jag deltoge i någon revolution. Beresowski förklarade flera gånger med största lugn, att han icke meddelat någon sitt förehafvande, af fruktan att blifva upptäckt. Hans skadade arm är förbunden och skötes med stor sorgfällighet. . General Zamoyski offentliggör i tidningarne följande skrifvelse: Paris den 7 Juni. Min herre! Det i går af, Moniteur omtalade attentatet har, som man lätt kan tänka sig, hos mina landsmän väckt stor bedröfvelse. Flera af dem hafva uttryckt den önskan, att jag, i furst Czartoriskys frånvaro, skyndsammast skulle uttala den smärta och fasa, som detta attentat hos oss framkallat. Tillåt mig, min herre, att till den ändan bedja få påräkna Er godhet. Polens förflutna bevisar — och häröfver äro vi stolta — att en sådan förbrytelse aldrig förekommit i vårt få dernesland, oaktadt de politiska skakningar, fö hvilka det så ofta varit skådeplatsen. Jag vet mig kunna bedyra, att äfven nu det vansinniga beteendet af en person, sem säges vara polack, skall i hela Polen möta det mest odelade tadel. Hvem än den är, som föröfvat brottet, så förtviflar aldrig en polack, som är värdig detta namn, å den gudomliga försynen. Vi vänta allt af dess ittvisa och barmhertighet. Detta bevisas tillkligt deraf, att vi oföränderligt blifvit trogna den kristna trons pligter, vår ärorikaste tradition, hvad Polens dyraste intressen bjuda, och serskildt uppskatta vi fullkomligt de förpligtelser, som åläggas oss af den ädelmodiga gästvänskap, som Frankrike visat oss. Mottag etc.