Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1867, sida 2

ARS UTRIKES. FRANKRIKE. Med anledning af mordattentatet mot ryske kejsaren skrifver ,, Kölnische Zeit.: , Vi veta redan, att vi hafva med ett politiskt lönnmord att göra. Sedan det fordom så stora polska riket genom delningarne åren 1772 och 1795 försvunnit från Europas karta, hafra polackerna alltjemt gjort nya, men ständigt fruktlösa försök att återupprätta sitt fädernesland. Under kejsar Nikolaus hade de år 1830 kommit nära sina önskningars mål, då upproret med jernhård änghet undertrycktes. Hans sen, Alexander II, försökte mildare medel; men hans eftergifter tillfredsställde icke polackerna. Då han åter tillgrep stränga åtgärder, och isynnerhet genom en ovanligt sträng rekrytering, utbröt ett nytt förtvifladt uppror, efter hvars blodiga undertryckande Nikolai system åter upptogs i hela sin stränghet. De hårda åtgärderna träffade framförallt adeln, presterskapet och hela katolska kyrkan, så att i Ryssland hvarje gemenskap afbröts mellan czaren och påfven. Likasom polackerna förut varit att finna på alla barrikader, så synas de nu i sin förtviflan kommit derhan att försöka sig på lönnmord .... Vi hafva alltid beundrat och beklagat kejsar Alexander II. Vi hafva beundrat honom för allt det, som han gjort för menskligheten, och beklagat honom för hvad han, i metsägelse mot sitt menniskovänliga hjerta, trott sig böra göra met de olyckliga polackerna. Genom ett olyckligt sammanhang af händelser måste han inträda i följderna af den samvetslösa politik, som kejsarinnan Katharina börjat och som hon oriktigt trodde sig äfven hafva slutat. Polen upphörde alldeles icke år 1795 att existera; vi skola treligen ännu få upplefva många dödsryckningar af Polen, ifall det icke i Guds råd skulle vara beslutadt, att detta land ännu en gång skall lefva upp på nytt, hvaröfver ingen dödlig kan yttra sig. Angående mordattentatet och gerningsmannens bekännelse innehåller , Patrie följande: Beresourski har för två år sedan lemnat Wolhynien. Han kom då till Frankrike, och har sedan arbetat i mekaniska verkstäder. En sådan verkstad lemnade han den 4 Maj och säger sig sedan den tiden hafva lefvat på sina besparingar och af det understöd, som franska regeringen emnat honom. Då man frågade honom, när han kommit på den tanken att mörda czaren, svarade han: ,,Samma dag, som jag erfor, att han skulle komma till Parisv. Hans första plan var att mörda czaren, då han om Tisdagen den 4 dennes reste till operan. Emellertid lärer han icke då hafva vidtagit nödiga åtgärder. Följande dagen begaf han sig till boulevarden Sebastopol, der han af en vapenhandlare köpte sig en dubbelpistol. Då han om aftonen proberade kulorna, fann han dem för små, af hvilket skäl han sökte förstora dem. Följande morgonen lemnade han sitt rum, medhafvande pistolen, intog sedan en tarflig frukost, från hvilken han förde med sig en flaska Jag tänkte -så yttrade han vid ransakningen — att skjuta kejsaren, då han inträffade d revyen. Men jag visste icke noga hvilken äg han skulle fara, och jag kunde icke tidigt nog närma mig honem, då hans vagn for förbi. Etter reryen hade han erfarit, att kejsaren skulle fara förbi vattenfallet. I det ögonblick, då vagnen med de begge kejsarne och de begge storfurstarne rullade förbi, sprang han fram ur folkmängden och riktade pistolen mot det utsedda offret. Då Raimbeaux, tjenstgörande stallmästare, såg en person med höjd arm springa mot vagnen, trodde han denne hafva för afsigt att inlemna en petition; Raimbeaux säger sig icke hafva kunnat föreställa sig någon brottslig afsigt. Emellertid red ban rakt på Beresowski, och just i det ögonblick, då denne berördes af hästens; hufvud, aftrycktes skottet. Hästen träffades och dog natten derpå. Ilär afbryta vi förhöret vid undersökningen, för att återgifva den scen, som tilldrog sig i den kejserliga vagnen. Då kejsar Napoleon såg sterfursten Wladimir betäckt med blod, böjde han sig till honom och sade: ,,Pr.ns! Ni är betäckt med blod; är Ni särad? Nej, Sire, och Ni sjelf? Och i verkligheten var kejsarens uniform n full med blod; likaså både czarens och tronföljarens. Detta upptog blott några minuter och det kejserliga tåget fortsatte, sedan kejsaren likväl först för folkmassan tillkännagifvit, att ingen blifvit sårad. Den första fråga, som man riktade till Beresowski, var, hvilken nation han tillhörde. Han sade genast med luga ton, att han var polack, och uppgaf sin födelseort. Huru — yttrade man till honom — Ni har skjutit på en herrskare, som är gäst i Frankrike, det land, som upptagit och skyddat er? Ja! det är samnt — svarade B. — jag har begått en stor förbrytelse mot Frankrike, och han utgöt strida tårar. , Men då Ni sköt på czaren, så riskerade Ni att döda kejsar Napoleon. ,0 nej, en polacks kula kunde icke komma ur sin rikttee EERO EEE