Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1867, sida 3

sökning ingen upplysning kunnat vinnas. Landsorten. Borås. Borås-banan. I Borås Tidning för i Onsdags läses: Till den bolagsstämma, som förliden Lördag hölls å rådhuset tädes angående Borås-banan, hade landshöfdingen grefve Sparre hitkemmit från Wenersborg och fungerade som ordförande. Några vigtigare beslut fattades icke, ehuru det förekom mycken diskussion om flera ämnen. Den hufvudsakligaste förändring som i följd af denna bolagsstämma egde rum var satt handlanden Åkerlund afsade sig befattningen som verkställande direktör, men qvarstår som ledamot i styrelsen, och i hans ställe invaldes handlanden Hedenlund till verkställande direktör, hvilken förut äfven varit ledamot af styrelsen. —Karlstad. Klarelfren. I Wermlands Tidn. för i Onsdags skrifves: Ett efterlängtadt regnväder hafva vi haft hela veckan och, ehuru luften är nu rätt kylig, torde dock sommarvärmen vara i antågande. Klarelfven stiger och flödar så betydligt, att fara är för handen att hon blifvit högre än hon varit på många år. Ilärpå har man dock varit beredd, genom underrättelse från Elfdalen, hvadan läntsegare, på konungens befallningshafvandes uppmaning, förstärkt såväl läntsfästen som bommar efter elfven, på det att ej samma missöde skall hända som 1846, då både östra och vestra broarne voro i fara att få följa med det lösslitna timret till Wenern Ulfven stiger öfver landsvägen på flera ställen, likasom öfver kajen vid vestra bron. Som bevis på strömmens häftighet kunna vi nämna, att ångaren Oldevig, som i Måndags skulle gå genom kanalen upp i elfven med en last af 500 ctr tackjern, var knappt hunnen ur kanalmynningen, då floden tog befälet om hand och förde båten ett stycke nedåt östra bron, så att många fruktade för ett haveri i sjelfva elfven. Det lyckades, gonom unerstöd af trossar åt land, att få båten åter i kanalen, ty att spjerna mot strömmen var här fruktlöst. Ett par blad i propellern blefvo afbrutna, men dessa äro åter insatta och båten i gång. Likväl måste gårdagens Kristinehamnsresa inställas. Då man känner ångaren Oldevigs både starka maskin och snabba fart, kan man göra sig en föreställning om huru vred och häftig Klaran är för tillfället. Från Fryksdalen skrifves till Wermlands Tidning: Vi hafva i dag den 4 Juni, och ännu ligga på flera ställen drifvor af snö qvar i skogarne; vintren tyckes icke vilja gifva vika för vår och sommar, likväl hafva de sista dagarne varit blida. Af den mängd arbetsfolk, som utvandrat tillNorrland och andra orter, har en stor del återkommit, enär de icke kunnat betinga sig så hög dagspenning, som motsvarat utgifterna för uppehälle och logis. En stor penningbrist är rådande inom orten och en mängd såväl lös som fast egendom går ofta å exekutiv auktion under klubban för ringa ris. pv — Linköping. En arbetareförening bildade sig redan under sistl. år inom Linköping. Föreningens ändamål är att genom inbördes hjelp, densamma må gifvas under formen af råd eller materielt understöd, bidraga till alla medlemmarnes förkofran i intellektuelt, meraliskt och ekonomiskt afseende, samt att hvarje ledamot måtte, så inom som utom föreningen, vinna och bibehålla den aktning och det förtroende, som honom, i egenskap af medborgare och fri arbetare, med rätta bör tillkomma. För uppnåendet af detta hedrande och vackra mål antog föreningen vid allmänt sammanträde den 27 Maj sistl. år ett reglemente, hvilket närmare bestämmer föreningens verksamhet. Föreningen, som nu uppgår till 116 medlemmar, har redan, genom insamlingar, beräknade till 50 öre månadtligen af hvarje person, en fond, uppgående till omkring 400 rdr rmt, afsedd att vid sjukdomsoch begrafningstillfällen understödja behöfvande medlemmar, hvarjemte föreningens afsigt är att ordna en förlagskassa för uppköp af ved och — så vidt möjligt är — äfven af andra lifssörnödenheter. Resultatet af dess verksamhet är redan äfven grundläggandet af en boksamling samt bildandet af en sångförening, som ledes af en skicklig sånglärare. Föreningen har invalt hr Ridderstad till sin förste hedersledamot. Angfartygsbolag. Ett litet ängfartygsbolag är inem Linköping under görning för anskaffandet af ett mindre ångfartyg, till trafikerande på sjön Roxen och derintill anslutande vattendrag. Aktietecknarne hade ett sammantri istl. Fredag, hvarvid föreslogs att en till f ing utbjuden ångslup i Gamleby skulle besigtigas och — ifall lämplig befunnen — inköpas. En sjökapten, som å bolagets vägnar tagit kännedom om slupen, anser den emellertid mindre passande för ändamålet. — Kristianstad d. 5 Juni. Stor eldsvåda. Kristianstadsbladet för i Onsdags berättar: I Söndags, kl. emellan 1 och 2 e. m. utbröt i Kiaby en större eldsvåda, hvarigenom nedbrunno en holländsk väderqvarn, två bondgårdar, en handelslägenhet och sju torhställen, tillsammans 18 byggnader. Elden började i väderqvarnen, men observerades först sedan den erhållit en sådan styrka, att alla försök till släckning voro fruktlösa, isynnerhet som sprutorna då ännu icke hunnit fram till brandstället. Genem den starka blåsten fördes från den på en höjd belägna brinnande qvarnen eldbränder till de närmaste husen, af hvilka en gård, tillhörig handlanden Hanner, först fattade eld ech nedbrann så hastigt, att blott en obetydlig del af varulagret kunde räddas. Nära samtidigt härmed antändes en närbelägen bondgård och inom kort stodo äfven de öfriga gårdarne i full låga. Under tiden anlände icke mindre än fem sprutor till brandstället, hvilka användes till att flitigt öfverspola öfriga hus och byggnader, genom hvilken åtgärd den återstående delen at byn räddades från att förstöras af det härjande elementet. Qvarnen, tillhörig en ogift mjölnare vid namn Nils Eriksson, var af denne inköpt för ett pris af omkring 9,000 rdr och brandförsäkrad för 12,000. — Piteå. Skogssköflarna i Norrland. I Norrbottens-Kuriren skrifves den 25 Maj från Piteå: Under sistl. April månad gjordes af härvarande öfverjägaren G. Rydstedt ett större beslag å nära 11,000 st. sparrar och bjelkar, liggande i trakten af Lillpite elf och Åträsk. Då å derå hållne auktioner intet antagligt anbud gjordes, begärdes hos landshöfdingeembetet att virket måtte få på kronans bekostnad nedflottas till Lillpiteelfvens mynning vid Roknä Sundet. Naturligtvis skulle under tiden bevakning hållas öfver det i beslag tagna virket. Åtskilliga handlande och bönder ingingo under tiden och begärde att mot borgen få öfvertaga virket, hvartill de uppgåfvo sig vara egare och hvilket, då beslaget gjordes, låg på skattemark; detta beviljades ej, troligen derför att bevis voro anskaffade att det ej var hugget på den skattemark der det låg ej beller på dylik angränsande. Att emellertid befolkningen på stället föga respekterat bevakningen samt lag och författning synes af följande den 15 och 18 Maj af öfverjägaren Rydstedt till landshöfdingeembetet aflåtna telegram: Den 15 Maj: Skarpa skott hafva nu 3:ne gånger aflossats på bevakningsmanskapet, som vårdar det i beslag tagna virket vid Lillpite vattendrag. För samhället högst vådliga personer finnas på stället, som uppegga befolkningen och dagligen med hotelser förfölja och förhindra bevakningen, hvilken, seende sig hvarje ögonblick i fara att blifva nedskjuten från bakhåll, börjar blifva modlös. Af sådan anledning anhålles att civilmyndig