Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1867, sida 1

Cla-. AL—MAA — Bref till lIlandelstidningen. Trakten af Ystad d. 30 Maj 1867. Snart har detta årets blomstermånad gått till sina fäder och upplefvandet at denna annars så glada oeh förhoppningsfulla tid har skett med blandade känslor, ofta af vintrens efterdyningar nedjagade under fryspunkten; så har åtminstone förhällandet varit i Skåne. Såsom bevis på den gröna vintrens allvar må anföras att en vän tillbjöd mig både pels och fårskinnsfäll under färden från Anderslöf till Ystad och; så sällsamt det låter, voro beggedera väl behöfliga, ehuru det var den 22 dennes om aftonen vi anlände till ,Hotel du Sud i Ystad. Vinden har derefter fortfarande varit kall; den 24 hade vi ott ganska ymnigt snöfall med nordlig vind; men ändtligen den 28 inträffade den första vårdag med solsken och värme. Följden af denna ovanligt kalla väderlek är, att de flesta träsorter ännu ej riktigt vaknat ur sin vintersömn. Endast kastanjen, syrenen och slädern börja utslå sina blad. Det fördröjda vårarbetet kommer troligen på de festa ställen att räcka ett stycke fram i Juni månad. På tal om den gröna vintren framträder åter för tankan ett midvinters minne. Då jernvägstägen sistlidne Nyårsdag hade, hindrade af snö, stannat vid Vartofta, begåfvo sig trenne resande, en svensk provisor och tvenne utlänningar, till fots att i snöstormen vandra till Falköping. Efter en ansträngande vandring lyckades det för dem att uppnå sistnämnda ställe, churu de qvarvarande ansågo företaget såsom ett vågstycke. Fem månader härefter, då vi uppeböllo oss några dagar på gästgifvaregärden Anderslöf, belägen midt emellan städerna Malmö och Ystad, hörde vi berättas att en ung provisor hos apotekare Högdahl på Anderslöfs apotek låg sjuk samt ofta besöktes af läkaren, som bedde nära derintill. Oaktadt den mest omsorgsfulla läkarevård, blef sjukdomen alltmera betänklig och hela grannskapet tycktes med lifligt intresse taga del i den unge mannens belägenhet. Ian tycktes med mycken välvilja och vänskap vara omfattad af alla och deribland icke minst af den nitiske och välvillige läkaren, doktor Ström. Inför en högre makts beslut måste likväl vetenskapen, konsten och vänskapen finna sig besegrade — morgonen den 22 dennes var samma hand, wilken så ofta beredt helsogifvande melel åt andra — kallnad i döden. Sällan nafva vi bevittnat en så allmän sensation, som detta dödsfall i denna ort framkalade. Såsom fremling, långt skiljd från hembygd, anförvandter och vänner, hade len aflidne inom en kortare tid genom sitt ungdomsglada umgängessätt, sitt älskiga väsen, sin beredvillighet mot alla, både ibland herremän och allmoge tillvunnit sig vänskap. Den så blir saknad har cke lefvat förgäfves. Den aflidne var just m af de tre snövandrarne vi ofvan omvämnt; han var då stadd på resa till ett särt föräldrahem på , Nohlhaga vid Uingsäs; hans namn var Victor Reinhold Hennings. Tillbringande några angenäma dagar af len gryende sommaren hos en estimerad ch tillgifven vän, hr kyrkoherden Höckert Löderup, i hvars gästfria hus kyrkoterdens moder, ännu vid fyllda 80 år, gör es honneurs såsom en hjertegod, förekomnande och vänlig husmoder; värmd om jertat af ett intelligent och förtroligt um