gänge och till den yttre menniskan af Sommarens sol, är det lätt att glömma de kalla och snödigra dagar, hvarmed Maj hemsökt sina vänner. Den åldriga värdinnan egde i en ung och älsklig dotterdotter i många år sitt käraste sällskap. För någon tid sedan skiljde döden den unga från sin moderliga vän. Att vårda de blommor saknaden planterat på Elises graf har blifvit den gamlas mest älskade sysselsättning, och dessa blommor hennes käraste plantering. I fromt förbidande af morgonrodnaden till en skönare dag och vid tanken på den förutgångna älsklingen, hör hon i sommarvinden skaldens ord: Inom jordens trånga galler slutes ej hvad himmelskt är, ty när rosens boja faller doftar själen fri och skär. Förliden sommar emottogs i detta hus en Jobspost från fjerran land. Herrskapet Höckert voro beslägtade med Erik af Klint, öfverste i österrikiska flottan. Efter 16 års frånvaro hade han under sommaren år 1866 besökt sin moder i Wisby samt alla sina öfriga anförvandter i fäderneslandet, och hos alla hade detta besök efterlemnat det angenämaste minne. Ett år efter detta besök ingick den sorgliga underrättelsen att han som chef på linieskeppet . Novara hade stupat i sjöbataljen vid Lissa. Han var gift med en engelsk dam och bosatt i Triest. Med anledning af denna händelse, hade en afskrift af det bref amiral Tegethoff tillskrifvit den fallne hjeltens sörjande maka hit anländt, och det tilläts mig att läsa densamma. Amiralen uttalar det mest aktningsfulla och varma deltagande för enkan och hennes 2:ne små barn, samt de största loford öfver den ärofullt fallne och hans i allo utmärkta egenskaper jemte den saknad hans bortgång framkallatibland flottans officerare. Ära och taeksamhet åt de män, hvilka så, genom sina bragder eller kunskaper och snille, förmå att bland främmande folk göra det svenska namnet kärt och värderadt! Sådane män utgöra på andens område en diplomati, hvilken vida bättre än genom skriftvexlingar och noter gagnar fäderneslandet. —J