Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1867, sida 2

nerna och beundrarne — i och utom Italien — af den store patrioten ansluta sig till regeringens initiativ. Han ser häruti en lycklig underpant på de ädla afsigter om endrägt och solidaritet, som bekräfta de fria principernas triumf och hedrandet af medborgerliga dygder. Af detta skäl uppfyller undertecknad mycket gerna det honom gjorda förslaget att i nästa September månad öfversända Daniel Manins dödliga qvarlefvor till Venedig, öfvertygad att detta uppskot endast skall göra den pietetfulla ceremonien så mycket större och högtidligare, för att bevisa hela nationens tacksamhet mot den aflidne berömde landsflyktingen. För detta ändamål förklarar sig ministören enig med municipalitetets i Venedig initiativ i allt som angår programmet för sorgehögtidligheten. Från det ögonblick, då den berömde dödes qvarlefvor blifvit förda till Venedigs strand, är denna stad i verkligheten den naturligaste och hjertligaste tolken för den rättvisa beundran och eviga tacksamhet, som offentligt och allmänt egnas dess store medborgares minne. Ratazzi FRANKRIKE. Då man sammanlägger de olika berättelserna om europeiska suveräners och ministrars förestående reser till Paris, kan det knappast vara trifvelaktigt, att det under Juni och Juli månader skall finnas en talrik samling af furstar och diplomater i den franska hufvudstaden. Konungen af Sverge väntas i Juli; den holländske ambassadören har meddelat, att hans konung skulle inträffa midt i Juni; furst Mikael af Serbien likaledes. Konungen af Portugal inträffar i Augusti och kejsar Alexander den 1 Juni. Konungen af Preussen väntas den 17 Juni; drottning Victoria har uppskjutit sitt besök till medio af Juli, men deremot hafva de tvenne hufvudrepresentanterna för det engelska kabinettet — lorderna Derby och Stanley — låtit anmäla sin ankomst till slutet af innevarande månad. Äfven Förenta Staternas utrikesminister, Scward, har genom general Dix underrättat franska kabinettet om, att han ämnar aflägga ett besök i Paris. Den 21 dennes har kejsar Napoleons resemarskalk, Villeceaux, afrest till. Bucharest för att inbjuda furst Karl af Rumänien att besöka verldsexpositionen. Kejsaren af Österrike inträslar efter kröningen i Pesth, som skall ega rum mellan den 15 och 20 Juni. Om sultan AbdulAziz resa till Paris heter det i , Mem. diplom. : Det tillägges detta beslut den största vigt, enär det blitvit taget i fullständigt statsråd, der alla divanens medlemmar voro samlade. Sultanen skall ätföljas af sin utrikesminister och en talrik svit; 3 krigsfregatter och en eskort skola inträffa i Marseille omkring den 15 Juli. Man vet, att Abdul-Aziz, redan då det var tal om en europeisk kongress år 1563, hade beslutat begifva sig till Paris. Det är omöjligt annat, än att man i sultanens resa måste se en motdemonstration mot kejsarens af Ryssland besök, hvilket man tillägger en så stor betydelse. Hvad som väcker ännu mera uppmärksamhet än furstarnes resor till Paris, är den omständigheten, att de nästan alla åtfö af sina utrikesministrar, så att tillfället är särdeles gynnsamt för att afgöra eller åtminstone diskutera vigtiga politiska angelägenheter. Måhända lyckas det då att bortjaga de talrika moln, som ännu förmörka Europas horisont, eller åtminstone att fördela det närmaste ovädret på samma sätt, som i den luxemburgska frågan. Tidningarne tala om anläggandet af ett stort förskansadt läger vid Nancy, hvilket skulle bringas i ett fortifikatoriskt system med lägret vid Chalons samt fästningarna Metz och Strassburg. Bland de öfriga herrligheterna vid expositionen omtalas nu äfven tvenne oerhördt stora aquarier i expositionsträdgården, af hvilka det ena — sötvattensaquariet — redan är färdigt. Äfven i Paris har under några af de sista dagarna varit mycket kallt; den 23 på morgonen föll t. o. m. snö. ENGLAND. Stuart Mill har i underhuset inlemnat sitt förut omtalade förslag till förmån för qvinnornas rösträtt. Hans förslag gick ut på att utstryka ordet ,,men i författningens bestämmelse om rösträtten, samt att sätta ,,persons i stället derför. ,Qvinnornas uteslutande från politiska rättigheter — yttrade Stuart Mill — är icke blott stridande mot billighet och rättvisa, utan äfven mot författningens första och vigtigaste grundsats, att de politiska rättigheterna äro beroende af skattebidragen. Qvinnorna betala lika väl skatt som männerna. Ingen kan på allvar påstå, att en qvinna, som sköter sitt hus eller sin affär, som betalar skatter eller som lärarinna har lärt sina elever mera, än hvad mångfaldiga manliga valmän under hela sitt lif någonsin lärt, skulle vara olämplig att rösta! Om man skall utesluta qvinnorna frän rösträtten, så må man först bevisa, att utöfvandet af denna rätt skulle medföra hator aller faror Eller skulle det