Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1867, sida 2

Hvika Frun?). Novell af Elisabeth Martens. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) Julie önskade det ätven, men sömnen ville icke infinna sig; hon var bedröfvad öfver att hafva framkallat sin tants vrede, men långt pinsammare var den tanken att hon hade uppfört sig så, att hon kunde blifva ett föremål för skämt och åtlöje. Isynnerhet föreföll den tanken henne nästan outhärdlig, att Harder skulle skratta åt henne; hon öfvertänkte hvad hon hade gjort och sagt till honom; — hon visste det knappast, det torde hafva varit löjligt, men hon kunde omöjligt tro att ban skulle roa sig åt denna tilldragelse. Han hade ju visat sig så deltagande och endast hjelpt henne tillrätta, — men egentligen ledsen hade han ju icke heller förefallit; hon erinrade sig så tydligt det milda hjertliga uttrycket i hans ögon, då hon bad honom icke lemna henne, förrän hon var i fullkomlig säkerhet. Hon grubblade öfver detta uttryck, öfver hvart och ett af hans och hennes egna ord, som hon kunde påminna sig, tilldess allt förvirrades för henne och qvarstod för hennes oerfarna själ som ett smärtsamt kaos, hvilket hon utligen glömde i en orolig sömn, hvarpå följde ett sent uppvaknande. ) Se IL-T. N:o 119.