Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1867, sida 2

veckor sedan hade hon anländt till hufvudstaden från en jutländsk småstad, lör att under sitt vistande i en gammal tants hus erhålla undervisning i spräk, musik och hvad som föröfrigt ersordrades för en blifvande lärarinna. Detta hennes första besök på den kungliga teatern utgjorde nästan en epok i hennes tillvaro. Obekant med den stora stadens nöjen hade dessa, isynnerhet teatern, framstått för henne i illusicnernas obestämda, strålande ljus, och med en debutants klappande hjerta hade hon denna afton inträdt i konstens tempel. Den gamla tanten, i hvars hus hon bodde, hade med ovanlig vänlighet afstått sin plats åt henne; — och der satt nu den lyckliga flickan med sina sjutton år och sin glada förväntan, knappast istånd att fatta och besvara de frågor och anmärkningar, som hennes onkel och hennes andra tant framstälde till henne. Ridån gick upp! — Operan fortskred, och intresse samt bifall följde den i rikaste mått, men likväl verkade det litet störande för den unga flickan, att hon icke förut kände texten; hon ville hafra närmare reda på innehållet och vände sig derrör under första akten till sin onkel, som satt bredvid henne, men han bad henne vara tyst. Detta märkte en ung herre, som innehade en ståplats bakom henne, och så snart ridån gått ned, lutade han sig artigt fram och frågade med en hriskning justitierådet Olufsen: — Tillåter ni att jag för er niece förklarar operans innehåll? Justitierådet nickade medgifvande och sade till Julie: