Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1867, sida 2

lackarnes än på ryssarnos sida, men nu synes förhållandet vara omvändt. Polackarnes fiendtliga sinnesstämning mot Ryssland har ej heller kunnat arhålla czekerna ifrån att ansluta sig till det panslavistiska programmet. Cheferna för den nationella rörelsen i Böhmen — Rieger och Polacky — hafva tillkännagifvit sitt deltagande i den stora panslavistiska kongressen uti Moskwa, men de hafva först begifvit sig still Paris, dels för att inverka på den franska pressen till fördel för sin politik, och dels för att träda i underhandlingar med hufvudcheferna för den polska emigrationen, hvilka de sökt vinna för aflidne markis Wielopolskis program, som gick ut på Polens närmande till Ryssland, såsom ett af hufvudvilkoren för en verksam slavisk nationalitetspolitik. Till ,, Augsb. allg. ?eit. meddelas från polska gränsen, att en mängd czekiska emissarier varit sedda icke blott i Gallicien och konungariket Polen, utan äfven i provinserna Posen och Westpreussen, samt att dessa emissarier agitera för panslavismen och uppmana till deltagande i den slaviska konfederationen. I Gallicien lära de rönt ett godt mottagande hos ruthenerna, mindre godt deremot hos polackarne. I Posen — så säger nämnde tidning — har man svarat dem, att detta lands införlifvande i nordtyska förbundet var en sorglig tilldragelse, men likväl mycket att föredraga framför en förening med Ryssland Det bästa mottagande lära de polska emissarierna hafva funnit hos den polska emigrationen i Paris, som nu alltmer och mer erkänner nödvändigheten att gå in på det panslavistiska programmet. Att Riegers och Palackys vistelse i Paris icke varit utan frukt, synes äfven af den omständigheten, att under sista månaden utkommit flera franska brochyrer om den erekiska nationalitetssaken; äfven i Prag har utkommit en fransk öfversättning af Riegers sednaste protest-tal mot deltagandet i österrikiska riksrådet. Den franska — från Österrikes ambassad i Paris inspirerade —, Mem. dipl. söker i en längre artikel upplysa fransmännen om det ogrundade i czekernas klagomål. Men den böhmiska nationella rörelsen har väckt sympathier i Paris, specielt emedan den utvisar en hårdnackad och ihärdig kamp mot jtyshetens öfversvänming, som Nieger uttrycker sig. Den sisnämnde i Prag utkomne brochyren innehåller tillika en kort framställning af nationalitetsförhållandena i Böhmen och det öfriga Österrike (hvilken betydligt skiljer sig från tyskarnes uppgifter) samt en beskrifning öfver de valmanövrer, hvarigenom den slaviska besolkningen, trots sitt numeriska öfvertal, r tillbakaträngd till en minoritet i riksrådet uti Wien. Den 13 dennes hafva de från de särskilda nordvestra och sydslaviska länderna (utanför Ryssland) begifvit sig på väg till den ethnografiska expositionen i Moskwa. Då ressällskapet inträffade i Granica, vid rysk-polska gränsen, bestod det af 22 czeker, 13 serber, 3 slovener, 2 slovaker, 1 ruthen och 1 dalmatier; men flera medlemmar, specielt från de turkisk-slaviska länderna, voro i väntan. k Warschau skulle för dem gifvas en stor est. Erkehertiginnan Mathilda, dotter till erkenertig Albrekt och med visshet omtalad som den italienske kronprinsens blifvande gemål, har erhållit svåra brinnsår på armar, hals, rygg och ben derigenom, att hennes kläder råkat blifva antända. Närmare uppgifter om olyckan saknas. ITALIEN. Enligt ,Italia har konungen före sin afresa till Turin till en deputation af parlamentet uttalat sig sålunda: Ställningen är svår, men ingalunda sörtviflad; det beror på Er att förbättra densamma. Vi hafva för närvarande fred, men ingen kan tillförsäkra oss, att den skall förblifva allt fortfarande; inom ett halft år höra vi måhända ånyo kanonernas dån. Vi måste göra oss till nytta den tid, som försynen gifvit oss. Kronprinsen skall efter sin brors förmälning resa till Paris. Enligt berättelser från Rom hafva karlinalerna i det sista konsistoriet beslutat utt för kardinal Andrea fastställa en ternin, inom hvilken han skall inkomma ned sitt försvar. Efter förloppet af denna rist skall kardinalen in contumaciam dönas förlustig sin rösträtt i kardinal-kolegiet och konklaven. Det påstås, att i n annan församling af kardinaler den neningen uttalats, att den af italienska egeringen föreslagna finanskonversionen oro en oafvislig nödvändighet. Bland andra arresteringar i Rom omämnes äfven, att 60 unga män blifvit atta inom lås och bom af det skäl, att le deltagit i en olaglig församling, hvil