Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 maj 1867, sida 2

att sådana effekter jemväl borde kunna illverkas för att utföras till ätskilliga grannländer; att hvad jernvägsskenor anginge, komiterade fortfarande voro af den åsigt, att dessa, till följd deraf att tackjern och bränsle här i riket äro betydligt dyrare in i England, icke inom landet kunde tillverkas för samma pris som der; att afgörandet af frågan, hvilken uthållighet af skenor utaf svenskt materiel under vissa uppgifna förhållanden kunde påräknas, hufvudsakligen berodde af skenornas härdhetsgrad och tillverkningssätt, men att, då en ordnad tillverkning i stort af jernvägsskenor här i landet ännu icke kommit till stånd, komiterade fortfarande voro urståndsatta att några på direkta försök grundade sifferuppgifter härom meddela; ( att emellertid, på grund af i andra länder vunnen erfarenhet om puddelstälsskenors större uthållighet, antagas kunde att, om sådana med nödig omsorg bereddes af passande svenskt tackjern, de skulle ega åtminstone dubbel så stor varaktighet, som de här använda engelska jernskenorna; att således, derest svenska puddelstälsskenor kunde erhållas till ett pris, som icke med mera än 60 Z öfverstege del engelska jernskenornas, de förra kunde med ekonomisk fördel användas å alla bandelar, der slitningen vore så stor, att skenor af det sednare slaget blifva obrukbara inom 10 år; att skenor af Bessemerstål eller vanligt gjutstål hade, vid i andra länder anställda försök, visat sig ega mångdubbelt större uthållighet än vanliga jernskenor, hvadan dylika stålskenor, som under alla förhållanden borde föredragas till spårvexlingar, jemväl med ekonomisk fördel voro användbara å bangårdar eller andra bandelar, på hvilka af engelska jernskenor icke kunde påräknas mer än 5 till 6 års uthållighet, och detta äfren om man för stålskenorna skulle nödgas betala ända till tre gånger så högt pris; att på någorlunda raka och föga lutande bansträckningar, i hvilka med den trafik, som här finnes eller under den närmaste framtiden kunde påräknas, de nu använda engelska skenorna torde kunna antagas i medeltal hålla ut åtminstone 15 år, de inhemska skenornas längre varaktighet icke vid nuvarande pris syntes motsvaras af deras högre inköpspris jemte derå belöpande beräntor; ott, när större partier af de å svenska jernvägarne nedlagda engelska skenor blifvit förslitna och behöfde omläggas, det emellertid torde blifva med det allmännas fördel mest förenligt, att, derest ej enskilda verkstadsegare skulle finnas benägna att på för staten fördelaktiga vilkor köpa eller för statens räkning tillgodogöra de i obrukbart skick komna skenorna, staten anlade egna verkstäder för att kunna genom garfning af de förslitna skenorna göra nya sådana, som antingen helt och hållet voro af jern eller ock hade öfra delen eller ,,hufvudet at stål, men för öfrigt bestodo af jern; att hvad derefter anginge frågan om den inhemska jernvägsindustriens förmåga att till antagliga pris åstadkomma annan jernvägsmateriel än vägskenor, det visserligen vore förhållandet att numera inom landet i stort tillverkas ej mindre alla öfriga till öfverbyggnaden å jernvägarne hörande effekter, än ock all slags rörlig jernvägsmateriel, och icke blott af samma godhet, som den förut införskrifna utländska, utan äfven för ungefärligen samma pris; att det likväl vore att beklaga, det de svenska verkstäder, som egnat sig åt slika tillverkningar, ännu icke hunnit så utvidgas, att de kunde ätaga sig att leverera all den materiel, som erfordrades, utan stora partier af den rörliga matericlen ännu måste från utlandet införskrifvas; att komiterade dock hade all anledning hoppas att detta förhållande snart skulle förändras, derest de inhemska verkstäderna tillförsäkrades afsättning till staten af större partier dylika effekter; att det således, enligt komiterades tanke, skulle utgöra ett verksamt medel till befordrande af den inhemska tillverkningen af jernvägsmateriel, att J sattes i tillfälle att med inhemska verkstäder afsluta kontrakt om större partier på en gång, hvilka successivt finge levereras på bestämda tider under en längre tidrymd, t. ex. 2 å 5 år; samt att, ehuru det väl kunde inträffa att detta för Staten så tillvida kunde blifva olägligt, som det ofta vore svårt att så lång tid förut bestämma mängden af den erforderliga nya materielen, denna olägenhet likväl till en stor del torde ersättas genom vissheten eller! ——