Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 maj 1867, sida 2

mäste arbeta på 3:ne afdelningar i st. f. två, begärdes ordet af Hr Hedlund, som erkände denna nödvändighet, men ansåg fullt tillräckligt att hvarje afdelning utgjordes af 3:ne ledamöter, hvilka dock alla borde vara jurister, nemligen: en ordförande, en bisittare och en notarie. Att denne sistnämnde samtidigt fungerade som domare borde ej kunna möta något hinder, enär ju förhållandet är sådant på landet. Ifall erfarenheten skulle visa, att han ej kan medhinna begge funktionerna, vore det lätt att tillsätta flera notarier. Utlottning af mål kunde ske på ordföranden och bisittaren. Den förstnämnde kunde erbålla titeln , förste rådman-hvarigenom blott en borgmästare blefve nödvändig, hvilket skulle medföra stor besparing i utgifterna. Att framdeles, i händelse af behof, öka ledamöternas antal vore lättare än att reducera detsamma. Ial:n yrkade alltså återremiss till komiten, som borde taga i betraktande rättskipningens ställande på billigare grund än som nu föreslagits. Hr Philipsson anmärkte, att hr Hedlunds yttrande innefattade ett förslag till total omorgan sation af Magistraten och Rådhusrätten, men fäste uppmärksamheten vid, att komiterade ingalunda haft ett så vidtgående uppdrag, utan endast haft att tillse hvilka ändringar i detta afseende, som vore nödvändiga med anledning af Carl Johans församlings förening med staden. Beträffande hr Hedlunds förslag, att protokollföraren tillika borde vara domare, så hade man i Stockholm, der denna praxis följts, haft anledning att vara högeligen missbelåten med en sådan anordning, hvarför, då dessutom förhållandena i Göteborg i många hänseenden äro olika med dem i hufrudstaden, det ej vore skäl att härutinnan följa exemplet. Ilärvarande Magistratsmedlemmar hade för öfrigt uttalat den bestämda åsigt, att domstolsrerksamheten och yrotokollföringen måtte vara skiljda åt. Skulle Stadsf:e finna, att en så fullständig och genomgripande organisation, som den hr Hedlund föreslagit, bör ske — hvilket dock i alla händelser ej kan åstadkommas före nästa årg början, då föreningen inträder — så vore det nödvändigt att detta förslag hänskötes till en ny komite, ty den nuvarande har fullt upp att göra med förslag till ordnande af öfriga genom föreningen föranledda angelägenheter. Hr borgmäst. Ewert instämde till alla delar i hr Philipssons yttrande och fäste derjemte uppmärk samheten vid, att komiterade, oaktadt stadens folkmängd genom föreningen komme att ökas med öfver 13,000 invånare, likväl ej föreslåi ökning i antalet af domstolsledamöter. dare, att dessas göromål ingalunda inskränkte sig till endast domstolsärenden, utan att de, i egenskap af magistratsledamöter, derjemte hafva en myckenhet andra åligganden, såsom bouppteckningar, arfskiften, besigtningar o. s. v. Magistratens medlemmar äro dessutom ordförande i stadens bevillningsberedningar och ledamöter i tlera olika styrelser. Att alla dessa olikartade göromål ej kunna fullgöras af ett så ringa antal, som det hr Hedlund föreslagit, vore uppenbart. IIur skulle det i öfrigt gå om en af de tre ledamöterna blefve sjuk eller måste begära tjenstledighet? Många andra svårigheter skulle uppstå. Slutresultatet vore, att Carl Johans församlings förening med staden kommer att bli mycket besvärlig för Magistraten samt att föranleda betydligt ökade göromål för densamma. Hr von Schoultz ansåg, att det skulle vara för saken mycket upplysande om några statistiska uppgifter kunde erhållas, hvarför tal:n ville instämma si hr Hedlunds förslag om återremiss. — Den nu föreliggande frågan borde delas i 2:ne delar, nemligen 1) i afseende på behofvet af en ny justitierådman och 2) rörande beloppet af dennes lön. IIr Hedlund hade ej funnit sig vederlagd af hr borgmästare L.verts framställning, utan tvertom i densamma funnit nya stöd för sin åsigt. De många göromål, sem här blifvit åberopade, tillhörde nemligen hufvudsakligen området för de s. k. illiterata rådmännen, hvarom här ej vore taladt. Felet ligger deri, att dessa är samma gång demare, under det domstolsledamöter vore tillika upptagna af förvaltningsgöromål. Det är denna sammanblandning af r kipning och förvaltning, som utgör en af de största olägenheterna beuäfsande våra städer, vållande dem onaturligt höga utgifter. Då man ville utröna om tre afdelningar vore tillräckliga för stadens rättsskipning, borde man känna antalet af mål, sem vid rådhusrätten f. n. förekomma, för att jamföras med de mål, som en domare på landet har att hanålägga. — Notariernas ställning skulle höjas genom att de inträdde såsom Jedamöter i domstolen, hvartill de borde vara fullt kompetente. innan de erhölle sina tjenster. Hr Berger fann för sin del alldeles ej nödvändigt, att staden håller en så dyrbar lagskipning som för närvarande; men denna fråga föreligger ej nu till afgörande, utan hade Stadsf:e fi blicket endast att tillse, det en sådan organisation åstadkommes, att vid föreningen nästk. år äfven Majorna må erhålla sin behöriga rättsskipning. Detta måste ske innan man kan tänka på den stora reformen. Komiterades förslag vore, enligt talms åsigt, mycket väl planlagdt och egde just den fördelen att medföra billiga utgifter. Med afseende på nödvändigheten af ärendets skyndsamma behandling, då alla dermed i sammanhang stående anordningar måste vara vidtagna före årets slut, nödgades tal:n motsätta sig allt vidare uppskof, således äfven återremiss eller remiss till ny beredning. Hr Philipsson anmärkte, att, för den händelse af hr Hedlund eller någon annan förslag komme att väckas om cen genomgripande reform, sådant borde påpekas i framställningen till Kongl. Maj:t, och att alltså de åtgärder, hvilka nu komme att beslutas, endast vore att betrakta som provisoriska. Framhöll vidare det olämpliga deri, att för personer med alldeles samma tjensteåligganden skulle bestämmas olika löner samt orättvisan uti, att tillökning i inkomster skulle göras beroende på uppflyttning i högre lönegrad, enär det helt och hållet vore slumpen, som här afgjorde. Hr von Schoultz fann den föreslagna aflöningen till den tillämnade nye justitierådmannen, 7,000 rdr, alltför hög, såsom lika med hvad flera myeket högtstående embetsmän åtnjuta. Påyrkade nedsättning till 6,000 rdr, hälften lön och hälften tjenstgöringspenningar. Sedan härefter öfverläggningen förklarats slutad, framställdes proposition om remiss till ny beredning, hvilken prop:n besvarades med nej. Frågan, huruvida en