Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1867, sida 2

stå främst i opposition mot den kejserliga, fc regeringen, utan äfven i de organer, som sk vid hrarje tillfälle taga regeringens parti. Girardin anfaller i .Liberte ösverenskominelsen i London, enär densamma icke gjort slut på den beväpnade freden. Frankrike har tvenne vägar att gå — så säger han — det kan antingen völja den politik, som Zurgot och Copden hyllat, men då måste man motsätta sig den nya armiorganisationen och upphöra med att hafva en stor armå på benen, eller också måste man vandra i Richelieus fotspår och eröfra landets naturliga gränsor. Ordnandet af den luxemburgska frågan har — efter Girardins förmenande — icke förändrat det ringaste i den politiska ställningen. Temps, som varit fredspartiets vigtigaste organ, begagnar icke hellersöfverenskommelsen i London för att verka lugnande på sinnesstämningen, utan eggar tvertom densamma genom påståendet, att Frankrike lidit ett nederlag, Med anledning af ett tal, som Jacoby hållit i den preussiska deputeradekammaren mot Bismarcks politiska system, anmärker sistnämnde tidning: Det är ingen ringa förtjenst det Jacoby haft mod att uttala sig på sådant sätt i Berlin, oaktadt den preussiska regeringen både i krig och under de diplomatiska förhandlingarne vunnit så lysande segrar, att nästan alla dess förra motståndare förlorat all fattning. Om oppositionen i Frankrike skulle önska säga den kejserliga regeringen några obehagliga sanningar, skall den ingalunda befinna sig i en så svår ställning, som Jaeoby och hans vänner i Berlin. Bismarck besvarar alla mo ser med åberopandet af sin lycka. Men hvarken krigets gud eller den försyn, som herrskar vid det gröna bordet, hafva ställt ett sådant svar till den franska regeringens disposition. Den personliga politiken har sannerligen icke inom våra gränsor haft någon framgång, som kunde sätta den i stånd att gifva högmodiga svar och vägra alt göra eftergifter. Denna uppfattning gör sig än mera gällande i berättelserna från Paris till de tyska tidningarne. Till Augsb. allg. 2eit. skrifves t. ex: Den allmänna tillfredsställelsen öfver, att freden är räddad, är blandad med en känsla al att kejsarens utrikes politik alldeles icke visat sig sin uppgift vuxen. Den oro och rubbning, som handelsverlden varit underkastad, uppväges icke af de vunna fördelarne, och kejsardömet behöfver längt mera än detta, så vida tilltron om dess stora inflytande i Europa skall kunna återställas. — — 23 PD cr Som i dag skulle prinsessan Clothilda och hennes syster Maria Pia, drottning af Portugal, afresa till Turin för att bevista deras broders, prins Amadei, förmälning med furstinnan della Cisterna. Dagen efter förmälningen skola alla syskonen resa till Paris. Den 17 Juni sammanträder den s. k. myntkonserensen, i hvilken Ifoustier och IeUHHCr omvexlande skola föra ordet och Aurien blifva vice president. De öfrig iranska kommissarierna äro Ierbet, Pelouze och de Lurendy; för Österrike är redan baron Ioek utnämnd; England skall representeras af Graham, Spanien af Don Jose Polo och Holland af f. d. sinansministern de Krolik. Vi hafva förut omnänmt en petition till senaten af Jean Vallon, hvilken afsåg att bringa till diskussion det i nästa månad utsatta mötet i Rom af de katola biskoparne. Vallon lärer icke hafva afsett det denna åtgärd skulle komma till regeringens handläggning, utan blott som sagdt är — att få srågan diskuterad. Men de gamla, häftiga gallikanerna i senaten, i spetsen för hvilka stå Teouland och Delangle, hafva för afsigt att föreslå det rogeringen måtte göra bruk af den gamla rätten att förbjuda de franska biskoparne att lemna det franska området. Detta har naturligtvis framkallat en storm i samtliga de högre kretsarne af den katolska verlden. Till följd af allt detta har Vallon, enligt erkebiskopens af Paris önskan, återtagit den iulemnade petitionen, I en korrespondens till , Köln. Ziet. anslås de redan gjorda kostnaderna för de franska utrustningarne till 100 millioner. Semaine religieuse i Arras berättar, att kejsar Napoleon vid ett besök i expositionslokalen tröffade en trappist-prior, som tillsammans med tvenne af sina munkar besåg landtbruksutställningen. Priorn var redan förut af kejsaren bekant som skicklig jordbrukare, och han har af kejsaren mottagit betydliga summor för vidsträckta odlingar. Kejsaren igenkände honom genast och helsade med lika mycken aktning som välvilja till stor öfverraskning AA Ro RNE MENT ESKS jhåller sig vanligtvis en af deras intimare AA