de af nya lagar och institutioner, beaktar den ståndpunkt, hvarpå folkets egna föreställningssätt befinna sig. Så har, enligt vår vissa öfvertygelse, Sverges statsskick erhållit en fast och säker grund, hvarifrån vi kunna med trygghet höja oss till allt större fullkomning i fråga om inre organiska lagar och samhällsinrättningar. Det är blott eft vi härför behöfra: fred, jomte en god och enig samhällsanda, som med moget omdöme leder oss framåt. Att vi kommit i detta lyckliga läge, hvarifrån vi, om också ej utan alla bekymmer i det närvarande, kunna motse framtiden med förtröstan och förhoppning, derför hafva vi närmast att tacka den regering, som nu sitter vid statsrodret, och inom denna i första rummet den man, hvars lugna och ädla personlighet beherrskat motståndskrafterna, och hvars namn svenska folket alltid skall med vördnad ihågkomma. Den första riksdagen har också egt full känsla häraf. Der funnos, vid riksdagens öppnande, flera krafter, hvilka sökte grumla denna känsla. Der inga verkliga skäl kunde anföras, tillgreps gäckeriet. Men de ärelystna planerna strandade mot representationens bättre anda, och de ,,styrande mästarne funno sina intriger mer än en gång korsade. Det hjelpte ej att man hånfullt talade om ,förtjusningsfeber, ,regeringens vapendragare, m. m., det var toma partiutgjutelser, som återföllo på upphossmännen. Också sunno sig desse mer än en gång ganska nedslagne. De sörnummo bland annat, att om de också skulle lyckas i att störta regeringen, så var det ej lika klart, att de skulle sjelfve intaga de afundade taburetterna. Så undgingo vi, kanske med knapp nöd, att erbjuda landet och andra länder det föga uppbyggliga skådespelet af en riksförsamling, som börjat sin verksamhet med att aflägsna den regering, hvilken den hade väsentligen att tacka för sin tillvaro. Man undgick också härmed att komma in på de täta ministereombytenas bana, hvilken aldrig kan vara lycklig för ett land och ingifver föga aktning för detsamma hos andra folk, om också dermed ett godt fält öppnas för äregirigheten. Man undgick slutligen härmed äfven, att se representationen försvagad gentemot konungamakten, hvilken med lika litet välbehag ser en sjelfständig ministör, som den älskar en sjelfständig representation. Men efter riksdagen — förklarade man — då skola andra tider komma, och det synes verkligen som hade arbetet i denna riktning börjat med en viss otålighet. Annorlunda kunna vi nemligen ej uppfatta en artikel i Aftonbladet för den 17 Maj. Det har varit en stor försummelse af regeringen, tycker Aftonbladet, att ej hafva talat något om landets ställning till främmande makter. Det är ,en trogen bild af vår nuvarande ministere, som , blifvit vägd på en gång och befunnen allför lätt, etc. Man finner, att Aftonbladet icke kan glömma det vi ej blifvit inblandade i den utländska politikens äfventyr. Så vill man ägga nationens ömtålighet med anspelningar på vår politiska betydelselöshet. Det är en gammal och känd taktik, som mer än en gång vållat oss de svåraste förödmjukelser och bragt oss nära vår undergång. Ty hvad desse politici aldrig kunna lära är — tålamod. De vilja ej fatta, att det är bättre att först hemta krait, för att derefter kunna med kraft uppträda, och dermed bevara åt sig en framtid. Helldre sätta de, såsom spelaren, den lilla insatsen på ett kort. Det synes likväl vara alldeles i ordning att Sverge afbidar sin tid, obekymrad om gäckeriet att vi äro obetydlige och obemärkte i politiskt hänseende. Men på samma gång böra vi allvarligt arbeta på vår inre utveckling, och i så fall medgifva vi gerna, att den närvarande regeringen måste förstärkas med goda krafter, isynnerhet för de tvenne vigtiga departe menterna för försvarsväsendet och finanserna. Men vi antaga också att detta förestår, ehuru man sannolikt velat afvakta riksdagens slut, innan någon förändring gjordes. Aftonbladet kan ju derföre gifva sig litet till tåls. Allmänna Brandförsäkringsverket för byggnader å landet. Revision har nyligen egt rum af denna institutions räkenskaper och förvaltning för år 1866.