Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1867, sida 3

1 1AlUH EV BA uu mställa ansvarspåståenden för nans förfarande. Då de instämda målen första gången påropades, hade tillstädeskommit hr Gunnarsolm jemte v. häradshöfdingen B. Arfvidsson såsom hans biträde å ena, och öfserskulten A. Almön såsom ombud för hr Aug. Lampe samt bokhållaren Cramör och poliskommissarien Wittboldt å andra sidan, och voro dessutom tillstädes några af Gunnarsohn inkallade vittnen. — Sedan Gunnarsohn framlemnat ofvannämnde kontrakt af den 1 Okt., yrkade häradshöfding Arfvidsson, efter att ha yttrat några klandrande ord om den i stämningen omnämnda ängning af boden, hvilken benämndes ,,våldsitgärd, att hr Lampe vid strängt ansvar måtte åläggas personlig inställelse vid den fö dersökningen i målet och att begge s måtte gemensamt komma under hand fl. mningarne ggning. — Det i senstämning uppg stal af sednare d ofvannämnde kontrakt förklarade hr ; härads) igen ej vara enligt med verkliga förI hållandet. I Att ett sådant aftal verkligen egt rum påstods jåter af kr Lampes ombud, hvilken dessutom ani såg att Lampe C:o, med stöd af detta aftal och i då Gunnarsohn få gt brustit i sina förbindelser, varit i sin goda rätt, då han stängde boden soch återtog varorna. Ombudet företedde å Lampes vägnar dels en upprättad sluträkning öfver de gemensamma affärerna, dels ock en 8 dagar efter stängningen upprättad förteckning å de varor, som vid den i genstämningen omnämnda inventering funnits i boden, -hvilken inventering Gunnarssohn hade varit anmodad öfvervara, ehuru han ej infunnit sig. IIandelsbokballaren hr Cramår, hvilken uppmanades att yttra sig. ingick dock icke i något vidare svaromål, utan begärde endast att blifva skiljd ifrån målet, då han endast gått hr Lampes ärenI den, hvilken begäran dock bestreds af kärandens i ombud. Poliskommissarien hr Wittboldt berättade att han den 23 sistl. Mars blifvit anmodad af hr Lampe att biträda vid tillstängningen af en salubod, förhyrd af Lampe C:o och hvilken föreståtts af ett biträde, handl. Gunnarsohn, hvilken med falsk nyckel skulle hafva öppnat bodlägenheten föregående dag. Hr Wittboldt hade då först begärt en skriftlig anmälan derom att inbrott vore begånget, men då sådant ej villfarits af Lampe, hade .. jemte en tillkallad poliskonstapel, J. Larsson, åtföljt hr Lampe och Cramer till ifrågavarande handelslokal, hvilken då var öppen. Inkomna dit hade Wittboldt först uppmanat Gunnarsohn att lemna boden och icke hindra IL. att stänga den, men sedan han af Gunnarsohn blifvit upplyst derom att ett kontrakt existerade emellan Lampe och honom, enligt hvilket G. hade emottagit varorna i kommission och dref handeln för egen räkning, lemnade hr Wittboldt boden innan den stängdes. Hr W. nekade till att hafva fällt några ord, hvilka kunnat tydas såsom att han i egenskap af polistjensteman befallte Gunnarsohn att stänga boden. Kärandens ombud åter påstod att så varit förhållandet samt att hr Wittboldt bland annat yttrat att det skulle ,.stå Gunnarsohn dyrt, ifall han ej hörsammade tillsägelsen att lemna boden. Af de inkallade vittnena hördes först bokhållaren Svensson, hvilken berättade att han, som i början af året biträdt Gunnarsohn med bokföring, varit i boden den 22 sistlidne Mars, då hrr Lampe och Cramer der insunno sig. Lampe hade då sagt att han ämnade stänga butiken samt för den skull begärt att få nycklarna, hvilka Gunnarsohn dock nekat avt aflemna, hvarefter desamma af Lampe togos i en låda i disken. -Lampe hade derefter tillsagt en åkare, hvilken medhafts och väntat utanför, att utbära fyra stycken lådor innehållande snus, hvilka äfven utburos. — Svensson aflägsnade sig derefter från boden innan den stängdes. — Sednare på dagen hade han träffat G. och af honom hört det boden stängts och att Lampe medtagit nycklarne. — Dagen derpå hade han fått höra att boden åter öppnats och då dit-. gått samt väl inkommen hade hrr Lampe, Cramer och Wittboldt samt en poliskonstapel anländt. Kommissarien Wittboldt hade då genast tillsagt Gunnarsohn att lemna boden samt låta hr Lampe stänga den, hvarom icke ,.skulle det stå Gunnarsohn dyrt. — Gunnarsohn hade då upplyst h. Wittboldt om, att ett kentrakt funnes, hvilket gaf Gunnarsohn rättighet att disponera lokalen. — Derå hade ej hr W. fästat något afseende, utan upprepat sin anmaning om att det vore bäst att stänga boden. — Svensson hade derefter aflägsnat sig, men hörde i dörren, att Gunnarsohn yttrade: jag går Drången Johan Larsson och åkaren Gustaf Johansson berättade sammanstämmande det de hört såväl hr Lampe som hr Cramer betalla Gunnarsohn att lemna boden. Larsson hade dagen derpå, skickad af Gunnarsohn, varit hos hr Lampe och begärt att återfå nycklarne, hvilka dock nekats honom. Gunnarsolm hade då tillkallat en smed, hvilken uppdyrkade låsen. — Johansson hade då boden stängdes bortkört sex större och mindre lådor, innehållande smus. Poliskonstapeln J. Larsson berättade, att han af hr Wittboldt blifvit tillsagd att medfölja till beden, men påstod det han ej så noga kunde påminna sig det samtal, som då fördes mellan Gunnarsohn och Wittboldt. Denna minnesslöhet gaf kärandens ombud orsak att yttra till vittnet: ,, Tänk nu på eden och ej på kommissarien, efter hvilken erinran Larsson yttrade: ,,Ja bevars, kommissarien sa nog, att det är bäst att Gunnarsehn stänger. Kommissarien Wittboldt försäkrade ännu en gång det han endast på grund af de upplysnindast vore försäljningsbiträde i boden, tillrådt den sednare att efterkomma Lampes tillsägelse att lemna boden. Rättens ordförande yttrade härrid: ,Herrn hade ej behöft blanda sig i den saken, då den alldeles icke angick polisenDerefter afkunnade rådhusrätten, som ej kunde bifalla hr Cramrs anhållan om att blifva skiljd från målet, det beslut att hr Lampe skulle vara personligen närvarande vid följande undersökning i målet, hvilken utsattes till i förrgår. Då detsamma nu åter företogs till handläggning, instälde sig herr Gunnarsohn med sitt förra juridiska biträde, häradshöfding B. Arfvidsson, samt hr Aug. Lampe, öfverskulten A. Almän och hr Cramer. Poliskommissarien Wittboldt anmältes vara hindrad af tjenste modat ett ombud att svara för sig. En mångd åhörare, hvilka ända till trängsel uppfyllde den för öfrigt inskränkta och i allo olämpliga sessionsloläggning under den tid af öfver tre timmar, som detsamma varade. Hr Lampe begärde att få afhörda fyra vittnen, nemligen: Bokhällaren J. A. Svensson, hvilken berättade det han ofta hört hr Lampe yttra missbelåtenhet öfver hr Gunnarsohns skötande af affärerna. Vittgar han fått af hr Lampe, det hr Gunnarsohn enmål, men hade ankalen, hade infunnit sig och afhörde målets hand-. Det är endast på kommissariens befallning som net hade slera gånger varit i boden hos Gunnarsahn och affordrat penningar, men denne hade alltid svarat det han icke haft några, utan att de blifvit använda till inköp af andra varor. Att ett kontrakt existerade mellan Lampe och Gunnarsohn hade vittnet afvetat, ehuru han hvarken sett detsamma eller kände till innehållet. En dag i början af sistlidne Januari hade vittnet sett Lampe och Gunnarsohn komma från den förres enskilda rum, der de skulle hafva träffat öfverenskommelse om att upphäfva kontraktet, ner på kontoret. Hr Lampe hade då yttr. Det är således öfverensi OA AM