Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1867, sida 3

drifkraft, då det gäller att strida för sanning och rätt! Betrakta kyrkans utveckling från den tid, dess gudomlige Stiftare vandrade i Galilens engder, intill våra dagar, se dess strider och dess segrar, och tänk dig en lika lång tid härefter, under hvilken måhända kyrkan skall gå nya öden tillmötes, kanske lika stora och betydelsefulla som reformationens — och din blick måste höjas och renas och anse för idel småsaker dessa nutidens frågor, som du anser så vigtiga, att de icke kunna lösas utan kyrkans totala upplösning. Må vi icke frukta en omstörtning, derföre att tiden fordrar en omändring! Allt som faller inom tidens område måste utvecklas, såvida det icke vill förstelna och dö. Skall kristendomen omskapa verlden — vi tro det — så måste dess inre lif utvecklas, icke så som den vidhäftades af en brist, en ofullkomlighet, utan en mängd tillsatser, gjorda af menniskor, hvilka för en forntid måhända voro nödvändiga. Må vi icke närma oss den ,,helige fadren i Rom, utan den kärleksfulle Fadren i himlen! Luther var icke den siste reformatorn. Vi skola icke stanna med honom, utan träda i hans fotspår och gå vidare, dock alltid med Guds ord i den heliga skrift och tidens bildningsgrad till utgångspunkt. Må vi under detta arbete alltid vara beredde att försaka eget anseende — genom halsstarrigt motstånd vinnes ingen ära — och hafva IIonom till föresyn, som lofvat vara oss när intill dagarnes inda! Prest. — —VV —-VvVvu—rp