Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1867, sida 2

Article Image
enskatten, hvilka skatter hade blifvit!: nnu högre, derest den oförståndiga meingen vunnit framgång, att staten ej kulle göra sig till godo bankovinsten för 865, oaktadt denna ej utgjort mer än Z ränta å statens i riksbanken egande apital. Hade man, såsom första kamnaren yrkade, anlitat bankovinsten äfven ör 1866, så hade en betydlig lindring u uppstått. Nu blef frågan: när dessa påbudna inlirekta skatter skulle träda i verkställiget? Då mötte först, beträffande skatten å Pänvinstillverkningen, den vigtiga omtändigheten, att då riksdagen beslutat, från lästa års början, en restitution af den till 10 öre pr kanna bestämda bränvinsskaten för export, så skulle det ovilkorligt nträfla, att betydliga qvantiteter af det yränvin, som i höst tillverkades mot en skatt af 60 öre, komme att exporteras med en restitution af 70 öre, hvadan staten komme att för hvarje sådan kanna illsläppa en exportpremie af tio öre. Detta hade inneburit ej blott en stor förlust för statsverket, utan ock en onaurlig uppmuntran åt bränvinstillverkninsen. Man blef alltså vid riksdagen snart öfverens derom, att denna tilläggsbevillning borde träda i verket så fort som möjligt. I fråga om den ökade tullen å kaffe och socker hyste man större betänkligheter, då man icke kunde förbise svårigheten af sådana plötsliga rubbningar i affärslifset. Men här mötte den omständigheten, att derest detta påbud skulle träda i verket först från nästa års ingång, så skulle vid slutet af innevarande år uppstå en ötverdrifven import, som icke blott upphäfde en god del af den vinst, som med tullförhöjningarne beräknats, utan ock ätteligen kunde framkalla en öfverspekulation, med deraf följande trångmålipenningemarknaden, i och för liqviderandet af den uppdrifna importen. Mången, som ej ansåg denna farhåga grundad, skall sannolikt betrakta saken annorlunda nu, när man erfar de betydliga belopp, som plötsligt blifvit i Göteborg förtullade, ehuru denna import varit oberoende af de beslutade tullförhöjningarne. Det är likartade förhållanden, som göra, att man i England städse låter ögonblicklig verkställighet följa på sådana beslut som de ifrågavarande. Den som får sitta emellan på förändringen är naturligtvis den konsumerande allmänheten, som måste betala sitt bränvin äfvensom kaffe och socker dyrare än man eljest behöft, ehuru det visserligen ej är gifvet, att prisförhöjningen skall genast inträda, då ju fabrikanter och köpmän hafva inne betydliga lager förtullade till den lägre tullsatsen, och då konkurrensen dom emellan i någon mån förebygger den hastiga stegringen. Gifvet är likväl, att i den mån man nalkas tiden för de högre afgifterna, så stiga priserna, hvilket bör serskilt beaktas af dem, som ännu hysa den gamla fördomen, att det är köpmannen, men icke allmänheten, som får betala de högre tullafgifterna. Under sådana förhållanden har det röjt en riktig uppfattning af saken, när riksdagen fattade beslutet, att de fastställda förhöjningarne skulle träda i verkställighet så fort som möjligt. Man har varit angelägen att veta när detta kan fortas ske, och vi anse att man gjort klokt då man icke påräknat något långt dröjsmål i denna del. Riksdagens skrifvelse ämnet bör, antaga vi, förekomma redan dagens konselj, och om, såsom vi förmoda regeringens beslut genast justeras, så börs skrifvelser derom kunna utgå så tidigt rkställigheten inträder genast i bör jan af nästa vecka. Den nya representa tionen har bland annat visat sig vara gan ska skyndsam i expedierande af sina be slut, och regeringen lärer nog komma at handla på samma sätt, åtminstone när de gäller ärenden sådana som de ifrågava rande. En serskilt omständighet, sem ej bö lemnas obeaktad, är att de beslutade tull förhöjningarne komma att icke obetydlig inverka på stapelstädernas tolagsandelar Önskligt är emellertid, att alla dess skatteförhöjningar måtte blifva endast pro visoriska. Det bör ligga regeringen varm om hjertat, att så ordna förslaget til statsreglering för nästa år, att beskatt ningen kan återgå till sitt förra belopp Isåvida ej äfven detta kan minskas. Ma bör nemligen icke förbise, att de svag låren — när dertill kommit de hög priser på lifsmedel, hvaröfver månge sattig arbetare nu suckar — ökat kom smunalafgifterna i en bekymmersam grac hufvudsakligen till följd af den ökad Åfattiovården och sjukvården. Det är e

17 maj 1867, sida 2

Thumbnail