Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1867, sida 2

adoren och sade: Kaka söker maka! — Ni bör inte tillräkna honoa det så strängt, -— det var ett infall af öfvermod. — Ah, du urskuldar honom; du älskar honom således ännu? — Vid vår heliga fru af Triana, högre än någonsin. — Då har du väl kommit hit för att jag må forma hans hjerta i vax och derefter långsamt genomborra det med en glödgad knif, på hvilken en droppa af ditt blod har fallit? — Nej, nej, sade den unga flickan rysande, — derför kom jag inte hit. Gummans ögon lyste hemskt, då hon mumlade likasom för sig sjelf: — det har gjort önskad verkan på Antonio, hvilken jag vet nu ligger dödssjuk och eländig på hospitalet i Cadix, och det vore inte mer än rätt åt Estevan. — Nej, nej, ropade Dolores ängsligt, — jag vill inte göra honom något ondt, — hör ni det, mor Barbara? Jag vet att ni håller af mig, och om det gick med honom som med Antonio, så skulle jag kasta mig i floden, hvarefter mitt lik säkert skulle drifva i land här, och — — — Tala inte så ohyggligt, afbröt henne gumman, hvarvid hennes spetsiga, framskjutande haka synbart darrade, -— Ihar jag då kommit till dig, fortfor hon trotsigt efter en paus, — för att klaga öfver Estevan? Eller har du inte kommit till mig? — Ja, jag kom till er för att bedja er om hjelp, ty ni kan mycket, allt hvad ni vill — — Du vill således? — Inte här; — kom in. De gingo in i kojan, der kastade Dolo