Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1867, sida 1

Läljenerantz, förslag, emedan han trodde folket vara mest belåtet med att så snart som mö igt afbörda sig denna skatt, och yrkade bifall till utskottets förslag. IIr. Lönnberg ansåg vapenskatten ej vara fullt rättvis, emedan den alltför hårdt komme att drabba de många familjer, som med största svårighet fullgöra sina utskylder och för hvilka en tillökning, låt ock vara en temligen obetydlig, skulle kännas ganska tryckande. Talaren hade derföre önskat, att de blifvit undantagna från utgörandet af denna skatt, hvilkas årsinkomst icke uppginge till 6 å 500 rdr. Likväl ville talaren icka framställa något förslag i detta syfte. IIr O. B. Olsson önskade, att skatten äfven måtte fördelas på tredje artikeln. Hr Ahlgren yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Key fann det besynnerligt, att vapenskatten skulle utgå blott efter andra artikeln. Ehuru det ökade beloppet derigenom blir obetydligt, ansåg talaren det likväl vara vigtigt, att denna skatt får utgöras äfven af enskilda banker, som äro befriade från nästan all skatt, för spelkort, karaktersfullmakter o. s. v. Tal. biföll feih. Liljencrantz förslag. lr Jöns Pährsson ansåg det otillbörligt af rikss dagen att lägga em så stor tillökning på andra artikeln. Om skatten icke komme att utgå efter tredje artikeln, så skulle sedelutgifvande bankerna soch Dylta svafvelbruk gå fria och dertill ville talaren icke lemna bifall. Talade för frih. Liljencrantz förslag, hvari han föreslog den förändring att, i stället för andra artikeln, skulle det heta efter andra och tredje artikeln, IIr Per Nilsson i Espö yrkade bifall till utskottets förslag. Lrih. iljengrantz ansåg riksgäldskontoret vid nästa års början komma att få mera penningar än det behöfver, hvadan det sannolikt måste utlåna penningar för att de ej skola ligga oräntade. Talaren frågade, om det kan vara skäl att taga penningar ur folkets fickor blott derföre att riksgäldskontoret skulle få låna ut dem. — Påståendet att om de skattdragande tåla en fjerdedel, så tåla de hälften, påminde talaren om bondens resonnement, hvilken lastade på ved efter en häst och för hvarje vedträ han pålade, yttrade: tål du detta, så tål du ett till. Följden blef emellertid; att hästen icke kunde gå ur fläcken. Statsrådet von hhrenheim påminde om de många olikartade föremål, som hänföras under tredje artikeln, och hvilka gjorde beskattning efter denna artikel mindre lämplig, äfvensom derom, att de enskilda bankerna icke gå fria från vapenskatten, emedan de skatta efter andra artikeln. Hr von Troil yrkade bifall till utskottets försl ag. Tr Key beklagade, att det hos oss blifvit regel att det, som med lätthet kunnat beskattas, det har ock blifvit beskattadt; men att det, som varit svårt att beskatta, sluppit undan. Det vore visserligen sannt, att de enskilda bankerna skatta efter andra artikeln; men denna beskattning är så ringa, att den ganska väl kunde tåla vid litet mera. Talaren ansåg kamrarne böra vara varsamma, så att ej landets inbyggare med skäl må kunna säga: På lefnadsbehofven hafven J lagt skatt, men icke på de rika och lyckligt lottade i samhället. Man borde akta sig, att man icke väckte de fattigares, i hvarje fall lätt förklarliga, afund mot de rikare. Talaren undrade, om det icke kunde vara skäl att beskatta den menskliga säsängan och begäret efter sällskapsnöjen, genom att pålägga karaktersfullmakter och spelkort den föreslagna skatten. hrih. Alströmer väckte uppmärksamheten derpå, att här blott vore fråga om en tillfällig skatt. Om denna skulle utgå äfven efter tredje artikeln, så komme det onekligen att taga sig något besynnerligt ut, om utländska handelsexpediter skulle llågcas skatt för att skaffa oss vapen. Hr Ridderstad tillkännagaf sitt ogillande af det Söndags fattade beslutet och reserverade sig mot illa vid denna riksdag beslutna skatteförhöjninsar. Talaren beklagade djupt, det riksdagen ansett nödvändigt att företaga dessa förhöjningar, och skulle med så mycket större sorg bringa sina mmittenter denna underrättelse, som han aldrig örut hemvändt från riksdagen med en dylik sorgevost, hvilken de hemmavarande säkerligen skulle rfara med ännu större smärta. Hr Rönnblad insåg icke hvarför de enskilda ankerna, som sofva sig till sina penningar, då rbetaren måste sträfva hela dagen för sina fatiga styfrar, och handelsexpediterna, hvilka likt yptens gräshoppor öfversvämma landet, -— hvare icke äfven dessa borde kännas skyldiga beala vapenskatt. IIr Widell anmärkte emot hr Ridderstad, att ommittenterna snarare borde skylära gevär för ina hemkommande riksdagsmän, som satt vapen händerna på dem. Dessutom ansåg talaren att e, som skattade efter andra artikeln, borde icke ill nägra afstå den äran att förse landet med apen. Uer slutad diskussion röstades först om, hvilet förslag skulle antagas till kontraproposition ot utskottets. Dervid antogs hr Jöns Pährssons red 90 röster mot 61. I hufvud-voteringen srade likväl utskottets förslag med 103 röster tot 60. Derefter föredrogs och godkändes statsutskotets utlåtande Af 101, angående den upprättade ya riksstaten. För Onsdagens plena lemnar A. B. folmde redogörelse: Första kammaren. Utan diskussion godkändes statsutskottets meorial n:r 99, med förslag till trenne paragrafer det nya reglementet för riksgäldskonteret; och r 1007 angående öfverlemnandet till K. M:t af umma reglemente. Samma utskotts utlåtande n:r 102, der utskott. med anledning af hr Bergstedts motion, hem