Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1867, sida 1

dervid rörde sig, och så ringa den ut vecklade kraften än föreföll, så var de likväl i verkligheten helt annat, hvilket man tydligt kunde höra af de djupa andetagen; äfven skulle man, om det vari ljust, hafva märkt huru bådas anletsdrag voro spända, huru läpparne voro fast tillslutna, huru en dunkel rodnad flammade på deras kinder, och huru svettdroppar perlade på deras pannor, Då for don Ruiz klinga likt en glittrande ljungeld under tjurfäktarens arm och skulle ofelbart hafva inträngt i hans bröst, om ej den andres utomordentliga smidighet hade kommit honom till hjelp; — men han) gjorde en fjerdedels vändning från venster till höger, vände sig om på klacken, och emedan don Ruiz hade utfört sin stöt med för stor kraft, så hade han troligtvis blottat sig, om han ej genom en ryckning i torecadorens öga hade blifvit uppmärksamgjord på detta sidosprång, det inom circus bekanta quibro, och ögonblickligen kastat sig tillbaka, då Estevan lyftade sin dolk för att stöta den i hans sida; men emedan han var nästan likaså vig som hans motståndare, så följde på detta tillbakavikande en ny, blixtsnabb stöt, hvilken Estevan, öfverraskad af sin motståndares färdighet, ej fullkomligt parerade, så att don Ruiz dolk ristade hans arm, visserligen helt lätt, men man såg likväl blodet droppa ned vid ärmuppslaget af jackan. Toreadorens underläpp darrade häftigt, ej af smärta utan af vrede, hans ögon gnistrade hotfullt, och han utbrast: — Ni har nu sett mitt blod, don Ruiz, och ni bör ej misstycka att jag nu vill se färgen på ert,