Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1867, sida 1

Först föredrogs bevillningsutskottets betänkan n:r 26, med förslag till den af riksdagen saststil da bevillningssummas utgörande. I första pun ten har utskottet föreslagit, att den beslutna fö höjningen i tillverkningsatgiften för bränvin ska såsom tilläggsafgift till den nu gällande, jemv innevarande år utgöras, hvarjemte utskottet för slår riksdagen, att hos K. M:t anhålla, det de nya bränvinstillverknings-förordningen måtte snart som möjligt utfärdas för att genast länd till esterrattelse. Denna punkt framkallade diskussion, som öppnades af hr Rylander med de tillkännagifvande, att han bestred, det förhöjnir gen i bränvinsbränningsafgiften genast skulle till lämpas. Bland andra svårigheter, som detta skull medföra i praktiken, var äfven den, att mång hos konungens befallningshafvande anmält sig fö bränvinsbränning på hösten och redan af denn myndighet erhållit uträkning på det skattebelop de derför skola erlägga. Hr Aug. Andersson, som reserverat sig mo utskottets beslut, fann den föreslagna åtgärden högsta grad orättvis, i det de bränvinstillverkare sSom redan under denna vinter begagnat sig a VI hela den medgifna tiden, blefve oskäligt gynna de emot dem, som under denna vinter blott brän en månad och uppskjutit med bränvinsbränning under de två återstående till hösten. (irefve Posse ansåg, att kammaren genom bi Ifall i Lördags afton till statsutskottets betänkan. sde n:r 98 redan beslutit tillämpa förhöjningen år. Yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Ola Jönsson var af samma tanke som grefve Posse och ansåg det vara både för staten och producenterna vigtigt, att förhöjningen tillämpades redan i år. För öfrigt hade tal. ansett det orättvist att i år tillämpa förhöjningen på kaffe och socker, men hade äfven bifallit detta, på det någon konseqvens måtte finnas. Yrkade bifall. Hr Kallstenius reserverade sig mot de beslutna förhöjningarne. Hr Johannes Andersson motsatte sig förhöjningens tillämpande i år, emedan han trodde att inkomsterna deraf skulle föga ökas, och förenade sig i hr Aug. Anderssons reservation. Hr v. Troil ville icke bestrida, att flera bränvinsbrännare redan anmält sig hos kon. befallningshafvande till bränvinsbränning på hösten och erhållit uträkning på skattebeloppet; men då de blott en månad förut behöfva anmäla sig, så var det i talarens tanke icke troligt, att det kunde vara många. Men om en eller annan verkligen redan anmält sig, så var det likväl så enstaka fall, att det ej borde inverka på kammarens beslut. Det ifrågavarande förslaget ansåg tal. både nyttigt och nödvändigt, emedan i höst en mycket stor mängd bränvin säkerligen eljest komme att brännas och utrikes ifrån införas, hvilket under loppet af nästa år kunde återutföras med vinst af 10 öre pr kanna för affärsmannen, men med lika stor förlust för staten. Yrkade bifall. Samma yrkande gjordes af hr Wigardt. Hr Rylander upplyste, att han var en bland dem, som anmält sig till bränvinsbränning nästa höst. Hr Jöns Pährson nedlade sin lifliga protest emot förslaget. Och ehuru tal. icke kunde hoppas att för närvarande vinna något för sin mening, trodde han dock, att framtiden skulle gifva honom rätt deruti, att kammaren litet mera kunde behöfva följa grundlagens bud. Tal. reserverade sig på förhand mot det beslut kammaren aj me att fatta. — Frih. Alströmer yrkade biall. Frih. v. Schultzenheim ansåg det hvarken vara klokt eller riktigt, att lägga grundskatt på näringarne, som böra beskattas ensamt genom konsumtionsskatter på de genom dem frambragta artiklarne. 61 R. F. föreskrifver, att bevillningarno skola utgöras intill slutet af det år, under hvars lopp den nya bevillningen af riksdagen fastställd blifver. Representationen tillsammans med konungen har rätt att besluta ändring säräl i denna som andra grundlagsparagrafer — likväl först efter tre år. Derför ansåg talaren, att man icke har rätt att genast besluta en grundlagstolkning, som är att förlikna vid en ändring. Då det står att bevillningarne skola utgöras intill slutet af det ir etc. så är det advokatyr att säga det den urprungliga berillningen utgår, fastän något mera l utgår derjemte. Det är ungefär detsamma, som om man ville säga att en 3:a och en 5:a är detsamma, derför att 3-talet inneslutes i 5-talet. 1 ( k å 1, e Om bexillningsutskottet varit konseqvent, så borde det hafva beslutit att förhöjningen skulle utgå retroaktivt, således äfven för dem, som relan bränt under årets lopp. In olägenhet är att ;ågra gynnas på andras bekostnad, i det de som 1 hafva något större bränvinsparti begagna sig af se len föreslagna förhöjningen för att skörda en ss skälig vinst. På Stockholms börs har bränvinet, s ster kamrarnes beslut i Söndags afton, redan stisit 14 öre pr kanna. 1 Talaren trodde, att man för en möjlig vinst ickel orde förrycka begreppen om rätt och orätt. Då! tora och vigtiga händelser inträffa, när nöden om bryter lagen är för dörren, skulle talaren si cke vara emot en sådan grundlagstolkning. som I nan nu företog sig; men då nu allt går sin jemna s i ång, då ingen kunde påstå att någom nöd fanns örhanden, kunde talaren icke biträda densamma. l lalaren sade sig icke vara bränvinsfabrikant och opbades med Guds hjelp att aldrig bli det; han unde således yttra sig opartiskt. Hvad han ifade för, var grundlagen, hvilken han ärade högst t allt på jorden och uppmanade med mycken ärma kammarens ledamöter att icke fatta ett belut, hvarigenom den blef trädd för nära. i Hr Ribbing. Sedd i sitt sammanhang innebär en, af nåstföregående talare citerade, 61 8 regeingsformen en garanti, att de åtagna bevillninarne icke skola kunna upphöra förr än äret nåst tter det, under hvars lopp den nya bevillningen lifver fastställd. Sjelfva ordalagen (det står nämgen att bevillningarne skola rutgöras-) hänvisa