Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1867, sida 2

Andra kammaren, Diskussionen om jordbruksbetänkandet. (Forts. från N:o 111.) IIr von Troil hade med synnerlig tillfredsstälelse läst utskottets sakrika betänkande, emedan let fullständigt bekräftade den öfvertygelsen talaen städse hyst, att den förlägenhet, hvari jordrukaren befunne sig, vore tillfällig och öfvergånde. Talaren anhöll derför, att utskottets ledanöter icke måtte såsom något ogillande anse de mmärkningar talaren hade att framställa. Den mfvudsakligaste af dessa vore, att utskottet, då let framlagt en tafla öfver jordbrukets tillstånd, cke utsträckt den äfven till andra näringar, hvilka ifven under sednare tider lidit af svåra konjunktuer. Betraktade man alla de konkurser, som egde um inom handelsverlden, huru stora fabriksidcare måst inställa sina betalningar, huru äfven uom handtverksklassen förluster och bankrutter cke vore sällsynta, det bedröfliga tillstånd, hvari rår sjöfart betunne sig m. m. så trodde talaren, ut man skulle finna, att penningeförlägenhet vore ådande icke blott bland jordbrukare, utom inom an alla klasser. Talaren trodde vidare, att utskottet bordt mera fästa sig vid en och annan af le hufvudsakligaste anledningarne til denna förlägenhet, såsom t. ex. den massa egendomsköp, som på sednare tider blifvit ingångna, utan att köparne egt tillräckliga kapital. Det vore en olycka för vårt land, att den, som egde 20 å 30 tusen rdr, ansåge sig kunna köpa en egendom på 50,000 rdr och derutöfver. Följden deraf vore ett ständigt trassel i affärer, hvaraf åter i sin ordning följde, att cgaren icke kunde odla sin jord, såsom han borde. I andra länder köpte man icke under sådana förhållanden egendomar, utan man arrenderade och använde sina 20 å 30 tusen rdr såsom förlagskapital, hvarigenom man kunde uppbringa inkomsten af den arrenderade egendomen till en -dlig höjd. Likaledes hade utskottet med alltr len hand vidrört det improduktiva förslösandet at erhållna lån och det öfverflödiga lefnadssätt, som utmärkte vårt folk, Visserligen måste man erkänna, att på sednare tider den mindre jordbrukande befolkningen iakttagit en berömvärd sparsamhet, men det hade funnits en tid, då denna befolkning såg sin egendom oupphörligt stiga i värde, på samma gång jordens alster högt betaldes, och då lades grundea till ett lefnadssätt, som i icke obetydlig mån bidragit till dess nuvarande mindre lyckliga ställning. I Danmark, hvilket land talaren exempelvis omnämnde, vore ett helt annat enklare och tarfligare lefnadssätt rådande, och detta hade den följd, att detta lilla land för hvarje är beräknade en kapitalbildning af öfver 20 mil lioner rdr. Endast deraf kunde man också fö klara, att Danmark, oaktadt sina dyrbara krig, för närvarande befunne sig i en blomstrande ställning. Slutligen hade utskottet bort fästa uppmärksamheten vid den omständigheten, att jorden på sednare åren lemnat mindre goda skördar. Visserligen hade vi icke lidit af missväxter, men mer än medelmåttiga år hade vi dock icke haft, och talaren vore öfvertygad, att endast ett par geda år behöfdes, för att landet skulle komma i en helt annan lyckligare ställning. IIxad sjelfva betänkandet beträffade, så vore de två första afdelningarna utarbetade med stor omsorg och skulle j alla tider lemna intressanta bidrag till landets ställning och behof. Den tredje afdelningen åter föreföll det talaren, som om utskottet saknat tid att utarbeta. Utskottets uttalade önskningar vore derför på sina ställen otydliga och saknade i vissa fall de motiv, som vore nödvändiga för att med säkerhet kunna bedöma dem. De utgjorde ett förträffligt materiel för riksdagsmännen att begrunda och skulle säkert gifva anledning till motioner i många riktningar, men att de såsom riksdagens beslut skulle ingå till K. M., kunde talaren ej förorda, och yrkade derför att den föredragna punkten måtte läggas till handlingarna. lir Key ingick i ett ytterligare försvar för utskottets framställning. Hr ÅTurän ansåg, att om man också kunde instämma i de flesta af de önskningar utskottet uttalat, så ville dock talaren icke förorda deras öfverlemnande till K. M:t, emedan en sådan procednr vore ny och ingalunda öfverensstämmande med representationens uppgift. För öfrigt stode den första punkten i strid med en af representationen förut hos K. M:t gjord anhållan, hvilken föranledde tillsättandet af komitäön för grundskatternas aflösning, enär denna komitt hade, i strid med hvad första punkten innehöll, föreslagit, att aflösningen skulle ske med någon uppoffring för statsverket. Hvad nöden hos jordbrukarne beträffade, så vore den ej större än inom andra industrigrenar, och den gemensamma orsaken dertill vore att söka i tillfälliga ogynnsamma förhål