Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1867, sida 2

örhåjningarna i tulloch bränvinsafgifterna genom tterligare bevillningar till belopp af fyra millioer niohundratusen riksdaler, och att riksdagen nåtte till bevillningsutskottet öfverlemna att med örslag om dessa bevillningars utgörande skyndamligen inkomma. Kammaren biföll äfven denna nkt, liksom den följande, att erforderliga medel r Nordvestra stambanans fortsättning måtte af ullmäktige i riksgäldskontoret anskaffas i mån af )ehof och i enlighet med 62 8 af det nya reglenentet för samma kontor. I Andra kammaren voro meningarna ganska lelade om ändamålsenligheten af statsutskottets si ag till bristens fyllande, både i fråga om det slagna lånet och hvad angick den högre bränvinsafgiften och de högre tullsatsernas tillämpning nu genast. I afseende på den förra frågan ansåg hr Lindström det vara bäst att genom upplåni anskaffa en summa af omkring nio millioner rår, som, enligt hvad tal. påstod, skulle blifvit af rikszäldskontoret sedan 1863 års riksdag till jernvägsanläggningar förskjutna, och hvilka sålunda borde ( ksgäldskontoret ersättas på samma sätt, som jernsbyggnadsmedel hittills anskaffats, eller genom upplåning. Derigenom skulle hela bristen reducera sig till endast det belopp, som hittills genom allmän bevillning årligen uttagits. Med hr Lindström förenade gig i hufvudsakligaste delar frih. Schulzenheim, frih. Liljenerantz., hrr Muren, Nils Larsson, Medin, August Andersson m. fl Utskottets förslag deremot försvarades af grefve Posse, hrr Björck, Per Nilsson i Espö, Key, de Mare m. fl. Rörande grundlagsenligheten af den utaf utskottet ifrågasatta åtgärd, att redan under innev. år st illämpa riksdagens beslut om förhöjning af brännstillverkni giften samt tullen å kassaartikarna, ansågo hrr Lindström, Witt, Nils Larsson m. fl., att ett ant förfarande skulle icke blott kunna tillskynda enskilda affärsmän stora förluster, utan att det äfven vore uppenbarligen stridande mot 61 S regeringsformen. Iläremot erinrade hir Kinmansson, Björck, Bergström m. fl., att regeringsformen icke kunde betraktas annor-s lunda än som ett kontrakt mellan regeringen å ena samt representationen och folket å andra sidan, i hvilket fall den ifrågavarande s icke kunde tolkas annat än till fördel för regeringen, så till vida att representationen icke egde makt att mot eringens vilja före statsregleringsperiodens slut indra en gång bestämda tullsatser, en uppfattning som, enligt desse talare, icke blott öfverensstämde med de historiska fakta, hvilka lågo till grund för denna S. utan äfven med rikets ständers förfarande vid 1845 riksdag, då en krigsgärd beviljades att utgå under samma år. Utskottets förslag blef imellertid af kammaren godkändt med 94 röster mot 71. Minoriteten röstade för bisall till ett i enlighet med herr Lindströms åsigt af honom uppsatt förslag. —2 —S PR — — ——4 I Förska kammaren afhandlade man i samma plenum först den föreslagna skrifvelsen till Kongl. Maj:t rörande försvarsverkets reorganisation, och uppkom med anledning deraf en kort strid. Som bekant hade kamrarne kommit till olika resultat i flera vigtiga punkter, såsem angående allmänna värnepligten och öfningstidens utsträckning för beväringen. Imellertid hade utskottet icke lyckats sammanjemka de stridiga besluten härutinnan, men sådant oaktadt afgifvit ofvannämda skrifvelseförslag, i stället för att hos kamrarne anmäla sin oförmåga i sammanjemkningsrågan. Mot denna utskottets åtgärd protesterades allvarligt med yrkande på återremiss af grefv. Henning Hamilton och C. G. Mörner, friherrarne Sprengtporten och Bildt samt herr Bemich. Grefve Mörner ramböll i synnerhet, att utskott icke egde afgörande rätt, hvilken ensamt tillhör kamrarne, samt att i skrifvelsen till och med förekom hvad riksdagen icke yttrat. Det tillkomme Första kammaren härvidlag att illse bevarandet af grundlagarnes helgd. Vid voteringen bifölls likväl skritvelseförslaget med 47 röster emot 42, måhända till stor del till följd af förhoppningen att kunna afsluta riksdagen inom vederbörlis tid. Emot detta beslut reserverade sig hrr v. Geijer, Schartau, Nordström, grefve O. Mörner samt friherrarne Tersmeden, af Ugglas och Sprengtporten. Samma ärende förekom på NMåändagsaftomen i Andra kammaren, dervid herrar de Marå och friherre Liljencrants yrkade återremiss, hvaremot hr v. Troil, med hvilken flera talare förenade sig, yrkade bifall, emedan i annat fall ingen skrifvelse vid denna riksdag blefve möjlig. — Den sednare meningen lärer väl, så vidt man kan sluta af Dag. N:rs referat, hafva blifvit kamrarnas beslut. För plena på Mändagsastonen redogör i öfrigt Dag. N:r sålunda: Första kammaren, Efter någon öfverläggning antog kammaren med anledning af kanslideputerades utlåtande N 7 det häri framställda förslag om riksdagspretokollens tryckning i häften af 2 å 4 ark med ett tillägg af innehåll, att nämnde tryckning bör ske så snart som möjligt under riksdagens lopp. Vid föredragning af andra kammarens protokollsutdrag, med underrättelse om dess beslut i fråga om reglementariska stadganden för riksdagen, vidblef kammaren i väsentligaste delar sitt förut i denna fråga fattade beslut. Derefter föredrogos och godkändes, utan att möta några betydligare anmärkningar, statsutskottets memorialer n:ris 95 och 96 med förslag till lydelse af vissa afdelningar af det nya reglementet för riksgäldskontoret. Vidare gillades lagutskottets utlåtande A: 79 med i anledn. af återremiss asgifvet förslag till ändring af 51 8 konkurslagen, äfrensom nämnde utskotts utlåtande n:o S0, tillstyrkande en skrifvelse om uttalande af den åsigt, att ansökningsrätt bör medgifvas prester öfver hela riket och den s. k. jus indigenatus upphäfvas. Deremot blet hvad meranämnde utskott i utlåtandet n:o 8! hemställt om ändring i lagens stadganden angående verkställighet af konungens sbefallningshafvandes och underrätts utslag ogilladt. Andra kammaren. Talmannen gaf tillkänna för kammaren att man i talmanskonferensen ansett riksdagen kunna afslutas om Thorsdag, såvida icke något äunu oförutsedt hinder derför uppstår. — Statsutskottets memorial n:o 94 rörande granskningen af de under kammarkollegium ställda sonders förvaltning samt n:ris 95 och 96, innehållande förslag till stadganden i riksgäldskontorets nya reglemente, bifölles, likaså lagutskottets utlåtande angående ändring af 51 5 konkurslagen Kammaren hoslöt vidare med bi