Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1867, sida 3

Litteratur. skrifter af Carl August Ehrensvärd. Anyo utgifna af C. Eichhorn. Stockholm, på Em. Girons förlag, 1866. Genom utgifvandet af den store tänkarens skrifter har hr Lichhorn gjort sig väl förtjent af den bildade allmänhetens tacksamhet. Få företeelser inom den svenska litteraturen torde i värde och betydelse kunna jemföras med dessa korta uppsatser, hvari en vildig ande nedlagt åsigter rörande det skönas väsende, konstens och smakens natur, som stodo i öppen strid mot dem, hvilka voro herrskande på den samtida konstfilosofiens höjder, men som i sednare tider skulle komma att gå igen uti de yppersta estetikernas systemer. Carl August Ehrensvärd var så långt framom sin tid, att det erfordrades mer än ett halft århundrade för att de förnämsta idkarne af det skönas vetenskap skulle kunna hinna upp honom, och det är för öfrigt tvifvel underkastadt, huruvida de verkligen gjort det. Bland hans genialiska paradoxer torde ännu finnas åtskilliga sanningens guldkorn, som den framtida forskningen och spekulationen skola framhålla till allmänt erkännande. Han kan sålunda sägas ha skrifvit för framtiden och ej för samtiden, för hvars vittra korysker han måste ha framstått såsom ett slags kättare, och derföre äro nya upplagor af hans skrifter nu mer än någonsin förr på sitt ställe, då deremot arbeten af dem, som på hans tid förde spiran inom konstfilosofiens och sreakens verld, numera förekomma i hög grad föråldrade. Ehrensvärds skrifter utmärka sig ej blott genom den snillets underbara intuition, inför hvilken det sköna och dess eviga lagar, naturens, konstens och själslifvets gåtor ligga liksom afslöjade, genom den skarpsinnighet, som tränger till djupet af ett ämne och upptäcker äfven de doldaste skiljaktigheter i föremålens väsende samt uppspårar de kända verkningarnas orsaker — de ega äfven företräde framför andra afhandlingar på detta område genom framställningens beundransvärda koncision, klarhet och kraft. I dessa egenskaper är han fullt jemförlig med den af honom så högt, om ej uteslutande, beundrade antikens författare. Och det tyckes som om emellan dem finnes det innerligaste samband, som om uttryckets pregnans just betingade dess tydlighet, som om ordens knappa drägt gjorde att de rika, mäktiga tankarna kunde verka omedelbarare, oemotståndligare på läsaren. Derföre är ock icke blott Ehrensvärds ,Resa till Italienutan äfven hans ,De fria konsternas filosofix och ,,Underdånigste promemoria till konung Gustaf III egnade att slå an på och upplysa äfven en vidsträcktare krets af bildade läsare. Man skall svårligen kunna läsa utan beundran och intresse dessa märkvärdiga paradoxer, som äro så förtjusande genom sin genialiska naivitet, som äro så träffande och stundom så dräpande, att motsägelsen fryser bort på den mest olika tänkande läsares läppar. Å andra sidan kan det ej bestridas, att den berömde förf. icke så sällan gör sig skyldig till ensidighet och orättvisa, att han låter de premisser, hvarifrån han utgår, och som grunda sig på hans egen