ING. På min kropp finnes ej någon fläck, tjöt Nilssonskan, derför tar jag ej emot någon varning! —I morgon kl. 11 f. m. kallas ni att närvara i poliskammaren, förkunnade kommisarien Wittfull hals, i det hon begaf sig ut. Straxt derefter stack hon in hufvudet och yttrade: ,är det allvar med att jag skall ha varning, hr polismästare ? — Jag skämtar aldrig i sådane saker, svarade denne. Härmed var spektaklet slut, ty Megäran blef stum och försvann. När makarne Nilsson och pigan Eriksson i dag påropades i poliskammaren, voro de icke tillstädes, hvarför de skulle hemtas till nästa Fredag. boldt. — Nej aldrig, aldrig! skrek Nilssonskan med