Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1867, sida 3

Råtiegangsoch Polissaker. Poliskammarern. Aler uppständen från de döda. Polisen har sedan någon tid sökt utrota de här befintliga bordeller, hvilka isynnerhet florerat vid Sillgatan, der bland andra funnits det s. k. Tinnerholmska Museum eller den beryktade ,,Sextioettan, hvilken sednare benämning härledt sig deraf att huset har detta nummer. att spränga dessa, af grannarne med äl öfverklagade nästen, ha Vestalerna derstädes varit tid efter annan uppkallade i poliskammaren och blifvit förständigade att icke bo å sådana ställen, hvarjemte de erhållit varningsgraderna för liderligt lefnadssätt. Spinnhuset är härefter det närmaste målet. Vid dessö irders utförande har chefen för nattbevakn en, löjtnant C. Boble, hufvudsakligen medverDetta har väckt mycken förbittring mot honom såväl hos värda orna, hvilka förlorat större delen af sina lucrativa inkomster. Harmen deröfver gaf sig först tillkänna genom att fru Bohle sistl. Långfredag emottog ett bref, innehållande antydningar om hennes mans nattliga besök å åtskilliga ställen, hvilken lömska insinuation skedde i tydlig afsigt att uppreta henne mot honom, hvarjemte yttrades flera hotelser mot löjtnanten, såsom att om han ieke upphörde med j sina förföljelser, så skulle han mista armar och ben, lätt blifva kortare, fastän han är lång o. s. TI Skrifvelsen slutade med: ,Tecknar vänligen en, som nog skall hålla reda på knekten. X. J. Ze Hvem författaren var, kände man å ista kållor. Å. I i icke, men misstankar uppstodo bland annat mot värden och värdinnan å ,,Sextioettan, nykterhetsvärdshusidkaren S. Nilsson och dennes hustru Carolina Nilsson. Huset med nämnde nummer eges af Nilsson. Dessa misstankar bekräftade sig i Lördags, ty då infann sig å denna tidnings annonskonior en ung qvinna, som begärde att få införd en så lydande annons: Genom en vådlig händelse som inträffade Natten emellan den 5:te och 6 Maij afled mellan kl. 12 och 1 löjtnanten vid härvarande Nattbevakning Carl Bohle får vid tillkännagifva för släckt och vänner i en ålder af 50 år 3 månader och 6 i dagar. Göteborg den 6 Maj 1867. Svenska Psalm N:o 462. Då annonsen inlemnades dagen innan den ,.vådliga händelsen skulle ha tilldragit sig, fann bokhållaren å kontoret naturligtvis lätt att den var understucken och att härmed afsågs ett dumt försök att vilja förlöjliga en person. På fråga hvarifrån qvinnan fått annonsen, ville hon icke uppgifva sådant, utan sökte att komma undan, men när hon hotades med att ej få lemna stället, förrän detta skedde, förklarade hon sig bo i huset N:o 61 vid Sillgatan. Qvinnan är, efter hvad sedermera upplystes, anställd som piga hos makarne Nilsson och heter Carolina Sofia Eriksson. Hon såväl som hennes värda matmoder hade redan erhållit första varningsgraden. Sedan löjtnant Bohle blifvit underrättad om att man velat publicera honom död, fastän han lefde och mådde ganska väl, blef Carolina Eriksson straxt uppkallad till enskildt polisförhör, då hon erkände sig ha fått annonsen af värden å ,Sextio-. ettan, Nilsson, men ursäktade sig med att hon icke kunde läsa skrifvet och derför icke vetat hvad den innehållit. Husbonden hade tillsagt henne att lemna den å annonskontoret och att i händelse hon der blef tillfrågad om, af hvem hon fått annonsen, skulle hon svara att detta skett af en obekant herre, som hon träffat på gatan. Med anledning af dessa upplysningar voro makarne Nilsson och pigam Eriksson i går eftermiddag kl. !, 6 inkallade till förhör, men ingendera behagade infinna sig, hvarför de blefvo efterskickade, Matmodern och pigan anträffades, men värden sjelf var borta. En för tredje resan stöld straffad kronoarbetskarl vid namn Carl Fredrik Forsbäck, hvilken samma dag på förmiddagen pliktfälldes för fylleri, hade dervid erkänt, att han på begäran at Nilsson skrifvit såväl brefvet som dödsannonsen. Forsbäck var äfven tillstädes vid eftermiddags-förhöret och berättade i närvaro af Nilssonskan ech pigan om flera både löjliga och sorgliga tilldragelser å ,,Sextioettan. Nilssonskan larmade härunder förfärligt, deklamerade och skrek, så att man kunde finna att hon måtte vara en verklig furie i qvinnoskepnad. Hon påstod, att hon icke visste något om hvarken brefvet eller annonsen, icke heller om hennes man låtit skrifva dessa. Detta vore hon beredd att när som helst bekräfta med ed och kunde hon till yttermera visso dervid ,lägga hela sin kropp på. bibeln.s Forsbäck anmärkte, att Nilssonskan icke varit närvarande då skrifningen skett, men att hon ganska väl haft kunskap härom, hvilket han så mycket säkrare visste, som hans hustru berättat för honom, att hustru Nilsson talat med henne om både annonsen och brefvet. I öfrigt, tillade Forsbäck, har Nilssonskan förfört tusen, ja hundra tusen flickor: Pigan Eriksson vidhöll hvad hon förut uppgifvit och tillstod äfven att hon hört Nilsson yttra qvällen förrän annonsen skrefs, att han hade lust att! låta skrifva en sådan, hvilket bevisar att hon icke var okunnig om hvad annonsen, som han sedermera lemnat henne, innehöll. Polismästaren beslöt, att värden och värdinnan samt deras lika värdiga tjenarinna skulle som i dag undfå andra varningen.