UTRIKES, TYSKLAND. Vi hafra i ett telegram meddelat det hufvadsakliga innehållet af det tal, med hvilket konungen af Preussen i Måndags öppnade den preussiska landtdagen, som uteslutande är sammankallad för att antaga förbundsförfattningen. I detsamma vidröres väl icke direkt den luxemburgska frågan, men det är likväl så tillvida af allmännare intresse, som det ånyo och med omisskännelig eftertrycklighet framhåller nödvändigheten af den nationella sammangjutningen af Nordech Sydtyskland. Det hänvisar till splittringens faror och tyska folkets medvetenhet om, att endast nationens förenade krafter skola förmå att försäkra Tysklands intressen och rättigheter. I slutorden synes denna appell till folkets patriotism framträda med ännu större bestämdhet. , Preussiska regeringen — så yttrar konungen — skall genom alla medel sträfva att förebygga hvarje rubbning af den europeiska freden, likväl med beaktande af fäderneslandets ära och intressen. Till sluts heter det: , Men tyska folket, som är starkt genom sin enighet, skall förtröstansfullt motse framtidens öden. om J, mina herrar! viljen fullända det nationella verket med den fosterlandskärlek, som i allvarsamma ögonblick alltid utstått profret i Preussen. Det skall blifva af intresse att erfara huru franska pressen kommer att uppsatta dessa yttranden. Det framgår af öfverensstämmande berättelser från Sydtyskland, att underhandlingarna mellan de preussiska och de sydtyska regeringarne, angående organisationen af de sistnämndes kontingenter m. m., nu äro mycket lifliga. Angående den förut omnämnda ministörförändringen i Wiirtemberg, säges att den afgångne justitieministera Neurath, som är mycket österrikiskt sinnad, begagnade konseljpresidenten Varnbillers tillfälliga frånvaro för att närma sig , konungens öron med österrikiska sirånsånger, samt att konungen vid Varabålers hemkomst betydligt förändrat åsigter. Först då konseljpresidenten försäkrade, att om Wiirtemberg åter frånträdde traktaten af Augusti 1866, skulle inom sex veckor ingen wirtembergsk minister mera finnas till, gick konungen in på premierministerns begäran att afskeda Neurath och den äfven österrikiskt sinnade krigsministern Hardeyg. Den nye krigsministern, öfverste Wagner, är en ung man, som gjort en del af det sista kriget i Förenta Staterna. Flera tidningar meddela, att de flesta högre embetsmän i Wircemberg och åtskilliga af kabinettets medlemmar ännu hålla fast vid de gamla traditionerna. Att man från preussisk sida hyser betydlig misstro till de Sydtyska kabinettens opinioner och egentliga planer, framgår bland annat af följande yttranden i en skrifvelse från Sydtyskland: ,,Det kan knappast vara tvifvel underkastadt, att hofven i Mänchen och Stuttgart alltjemt hysa samma motvilja att underordna sig Preussen, som förr. Furst Hohenlohe är så långt ifrån!