Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 maj 1867, sida 2

sen till 43 skälp. Den 9-tums refflade kanonen, vanligen kallad ,,the Woolwich gun-) frambragt senom detta successiva tillbakaskridande och hvars vållbarhet ännu är problematisk — är nu den waftigaste kanon England eger och resultatet af sver tre millioner pund sterlings utgifter! Men, vad som är ännu värre, denna kaliber och dess 250 skålp. vägande aflånga projektil äro alldeles tillräckliga att genomborra så tjocka sidopansar eller torn, som monitorerna kunna bära. För att visa denna kanons vanmakt behöfs endast anföras let faktum, att en 8-tums tjock pansarplåt motstått de försäåk, som engelska ,Ordnanee select committee verkställt för att genomtränga densamma med deras dyrbara stålprojektiler, afskjutna på nära håll. Major Palliseris ,.chilled shot ir den enda, som under gynnsamma omständigheter förmår genomtränga en S-tums plåt. Raporten öfver skjutförsöken mot en sådan plåt, bacad med 18-tums tjock ek — rapporten offentliggjord i ,, Times den 14 Sept. 1866 — meddelar, efter omnämnandet af de otillfredsställande resultaten af försöken med mr Lirths stålprojektiler: ,.den sista af denna sort gjorde nästan mindre verkan än någon af de föregående och återstudsade hel från plåten, efter att hafva gjort en fördjupning af omkring 4!, tum i densamma. Det är dock nästan gagnlöst att scrievis genomgå de olika försök, som blifvit gjorda att genomtränga taflan, enär i sjelfva verket endast de skott, som skötos med Pällisers projektiler, voro verksamma. Rapporten fortgår åerpå med att angifva resultaten af de stålkulor, som ,the Ordnance select committee konstruerat, och tillägger: att deras verkan ,,var jemförelsevis obetydlig mot den, som åstadkoms med Pallisers kulor och bomber. Icke en enda lyckades intränga så djupt som ,,the chilled shot, och icke en enda af någotdera slaget genomträngde taflan djupare än till hälftenå. En omsorgsfull granskning af Englands nuvarande artilleristyrka lägger i dagen det faktum, att ,,the Woolwich gun och major Palliscirs sednast konstruerade refflade 9-tums gjutjernskanon med kärntub af smidt jern äro de kraftigaste kanoner Storbritannien eger, att dermed uppträda mot de större amerikanska monitorerna, som hafva 15-tums pansartorn och från 10 till 14-tums sidopansar på sjelfva fartyget. Det torde här vara på sitt ställe att uppmärksamma, att engelska amiralitetet och ,,the chief constructor af Euglands flotta, hvilka myndigheter intill sednaste tid vidhållit bredsidesystemet för pansarfartyg, nu äro fullt medvetna om, att deras pansarfregatter icke kunna mäta sig med monitorer. ; Detta faktum hemlighälles ej heller längre af Englands ledande mekaniska tidskrifter, hvilka nu enstämmigt förorda byggandet af monitorer, på det England måtte kunna bibehålla sin öfverlägsenhet såsom sjömakt. Till och med ,the London Engincer — som flera år varit monitorsystemets envise motståndare — medgifver nu till fullo monitorernas öfverlägsenhet vid hemkusternas försvar och motsätter sig endast deras antagande för Englands ,,sjögående flotta. Följande utdrag ur nämnda tidskrift af den 22 sistl. Febr. är så tillämpligt för Sverge, att det förtjenar citeras: ,,Att amerikanarne äre tillfredsställda med att fota sitt sjöförsvar, uteslutande eller nära så på monitorer, är alls icke något skäl för oss att göra detsamma. Vi påstå icke, att amerikanarne misstagit sig, att de tagit ett falskt steg, att de antagit ett oriktigt slags krigsfartyg. Tvärtom tro vi, att amerikanska folket ur flera synpunkter gjort just hvad det borde göra, detsamma som vi böra göra under likadana omständigheter. Detta innebär visserligen ett kraftigt rättfärdigande af monitorssystemets antagande i Sverge. Men låtom oss återvända till bestyckningsfrågan. Det är ju tydligt att en kanon, som meddelar så liten kraft åt en stålprojektil, att denne återstudsar i stället för att genomtränga, är alltför svag. Icke heller bör förbises, att Palliserska kulans genomträngningsförmåga, som framkallat så öfverdrifna förhoppningar, är att tillskrifva hennes utomordentliga hårdhet och sammanhällighet i spetsen, hvilket gör, att hon kan intränga i plåten utan att brytas. Men anskaffandet af gjutna jernprojektiler af rätta sorten är ingen lätt sak, och det minsta misstag vid tillverkningen kan göra arbetet misslyckadt. Redan vid ksskjutningarna har man rönt många motgångar, härrörande af projektilernas oliksormighet i afseende på hårdhet och hållsasthet. och hvad må icke då väntas vid tillverkning i större skala? Men om man än antager, att projektiler af rätta beskaffenheten erhållas, förmå de likväl icke genomtränga S-tums plåt med mindre än att de träffa densamma vinkelrätt och afekjutas på nära håll. Häraf följer, att, under de ofördelaktiga förhållanden, som framställa sig under en verklig strid, stums pansar gör tillfyllest mot den refflade 9-tums kanonen, som man så obetänksamt förordat såsom kustförsvar för Sverge. Om någonting vidare sordrades för att visa det absurda i ett dylikt yrkande, så behöfde man endast påpeka det ktum, att kanonen är ofantligt dyr och att den ke kan tillverkas i det land den föreslås att försvara. Angående den 15-tums slätlopps-gjutjernskanonen kan jag icke underlåta att serskildt fästa uppmärksamheten på dess sferiska projektils ofantiga vis viva. Den initialhastighet, som medelst 60 eng. fl. krutladdning gifyes åt en 400 eng. fl. våsande ihålig kula (vid vissa tillfällen den verksammaste), är 1,450 eng. fot i sekunden. Följaktligen har kulan en dynamisk kraft af tretton och en half millioner eng. fot f4. Väl må den ofantliga unda kulan, framdrifven med en sådan styrka, stadigt fortsätta sitt lopp trots störande elementer, som hon till monitorbefälhafrarnes förvåning orde under sednaste amerikanska kriget. Sedan jag sålunda i korthet vidrört den 15ams slätloppskanonen och framhållit det faktum, utt den verkliga kraften hos engelska refflade 9ums kanonen af smidt jern blifvit betydligt öfrerskattad, och att den är otillräcklig att genomryta tjock pansar, ber jag att få säga några ord ingående refflade kanoners träffsäkerhet. Erfarenheten under sednaste amerikanska kriset har fullkomligt afgjort denna fråga till förnån för slätloppskanonen af grof kaliber. Äfven England hafva skjutförsöken visat, att man icke ltid kan lita på refflade kanoners träffsäkerhet vå långa distanser. IIollys uppgifter, äfvensom lera andra offentliggjorda skjuttabeller, visa, att täflingsskjutning emellan Armstrongs och andra efflade kanoner och med 10 gr. elevation, sidofvikningen ofta öfverskred 70 fot. Med stark ind, blåsande tvärs öfver skjutbanan, är, enligt wad erfarenheten visat, den refflade projektilens lykt så oregelbunden och oviss, att under sådana