Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1867, sida 2

der hösten och vintern, då marken i de evigt grönskande orangeskogarne rundt omkring staden är betäckt af gyldene frukter, och då fläktarne från bergen hafva afkylt sommarens heta luft, — eller om man besöker Sevilla, då den glödande afrikanska vinden verkar nästan förlamande på innevånarne, då den annars så lifliga och lyckliga staden midt på dagen förefaller hkasom utdöd under solens förtärande brand, då fönster och ögon äro tillslutna; — men äfven då har Scvilla sina underbara timmar, -— nattens timmar, då måne och stjernor gnistra från himlen i bländande glans, framkallande en andra dag med förtrollande, vekare ljus, då orangens, rosens och jasminens blommor dofta starkare, då otaliga båtar med brokiga lyktor ila om hvarandra på floden, och vattnets angenäma svalka inbjuder till bad under trädens lummiga hvälf. Lifvet och hvimlet på alamedan, i närheten af det gyldene tornet, midt emot Triana vid flodens strand, förefaller då som en fantastisk maskerad: Under en brusande militärmusik promenera der de förnämare Sevillanskorna med sina väninnor, anförvandter och kavaljerer, den svarta mantiljan med ett par glödande granatblommor så kokett fästad vid det sköna hufvudet, med den smärta midjan, den elastiska gången, de små fötterna och de blixtrande ögonen, hvarunder de än hastigt utbreda solfjädern, än slå den långsamt tillsammans för att nu lätt vidröra mantilan dermed eller bära den hängande vid nandlofven, — allt lätt begripliga tecken tf solfjäderspråket, hvilka besvaras helt liskret på handskspråket af lyckliga apaslonados; — hvaremot på den andra si