Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1867, sida 2

150,000 man. På grund af dessa framställninr från Bayerns sida sände Bismarck grefve aufkirchen till Wien. Den preussiske premierministern erbjöd tillika (för att vinna Österrik allians), en revision af flera väsendtliga bestämmelser i Pragerfreden. Denna revision kunde visserligen icke gå ut på att inrymma åt Österrike en ställning i spetsen för ett sydtyskt förbund — ett sådant pris, säger ,Neue freie Presse, be lar Bismarck icke — men Pragerfreden skulle förändras i öfverensstämmelse med den i Erfurt den 26 Maj 1849 antagna unionsförfattningen, sålunda, att det upprättades ett trängre och ett vidsträcktare tyskt förbund, samt att Österrike skulle ti höra det sistnämnda. Ån vidare skulle det preussiska kabinettet utvidga den nordtyska förbundsförfattningens art. 3 till Österrike. Denna artikel bestämmer gemensam rätt som inföding för hela förbundsterritoriet samt rättighet för hvarje medlem i de allierade staterna att bosätta sig och drifva näring i hvilken tysk stat som helst. På samma sätt var Preussen villigt att göra Österrike särdeles vidtgående eftergifter med afseende på handelsoch tull-lagstiftningen, eftersom den fransk-preussiska handelstraktaten af år 1862 sannolikt skall gå om inte i händelse af ett krig med Frankrike. ,I alla dessa anbud — säger Neue freie Presse vidare — kunde den österrikiske premierministern naturligtvis icke finna någonting så lockande, att Österrike deraf skulle låta fresta sig att afsluta en allians med Preussen. Ehuru grefve Taufkirchen framhöll huru det var preussiska kabinettets öfvertygelse, att Frankrike ville hafva krig, samt att icke ens Preussens eftergifvenhet i luxemburgska frågan kunde förhindra krigets utbrott, hvaremot Tysklands allians med Österrike skulle vara det bästa och säkraste medlet för fredens i Europa upprätthållande, synes likväl Beust hafra fasthållit som sin ståndpunkt, att han icke kunde tro på närvaron af en så stor fara, samt att Österrike, i stället för att kompromettera sig genom en förhastad allians, ville fortsätta sin diplomatiska verksamhet som fredsmäklande makt.. Den tidning, efter hvilken vi meddelat denna detaljerade berättelse om Taufkirchens mission, bemärker i sin politiska öfversigt att hvad Preussen erbjudit, måste för hvarje österrikare synas så ringa och intet sägande, att det knappt förtjenar namna af anbud. IIvad på litligheten af dessa upplysningar angår, så för säkrar , Neue freie Presse sig hafva dem från utmärkt pålitlig källa. ITALIEN, General Govone har nyligen afrest till Paris, af hvilken anledning det skrifves till ,,Augsb. allg. Zeit.: Vi behöfva knappast erinra om att det var general Govone, som på Viktor Emanuels vägnar efter långa underhandlingar den 12 Maj 1866 afslöt alliansen mellan Italien och Preussen fmot Österrike. Den förmodan ligger derför nära till hands, att regeringen nu begagnar honom till en liknande mission i Paris. . . .. Om det vänskapliga förhållande, som för närvarande råder mellan Italien och Österrike, innehåller den italienska tidningen , Messagiere ganska märkliga upplysningar, hvilka nästan synas bekräfta hvad andra organer förut meddelat om en eventuel allians emellan de 2:ne nämnda staterna. Österrike lärer nemligen nyligen hafva återkallat de order, som förut utgått från krigsministeren i Wien om nya befästningars anläggande och de gamlas förstärkning vid Civizzano, Sardegna och Dosse di Trento, allt i Wälska Tyrolen. Man vill till och med häri se ett förebud till det italienska Tyrolens förestående afträdande till konung Viktor Emanuel; äfven försäkras att Riva, Ledro-dalen och det så kallade Judicarien skola afträdas till Italien. Den italienska regeringens egentliga mål lärer vara att återupprätta den förra republiken Venedigs gamla gränsor. I en annan skrifvelse från italienska gränsen framhålles att en stor del af italienska pressen, med afseende på den utrikes politiken, gjort en svängning i fransk riktning, och säledes nu understödjer Ratagzis politik nära nog lika lifligt som törut den preussiskt sinnade RKicasolis. , Augsb. allg. Åeit. beskyllar konung Viktor Emanuel och ett starkt parti i hans omgifning att önska krig för undgående af de mångfaldiga svårigheterna inom landet, samt att man störtade Nicasoli för hans evinnerliga förmaningar till fred och sparsamhet. Flera italienska tidningar uppmana redan nu de sydsyska staterna — och specielt Bayern att under ett fransk-preussiskt krig iakttaga den strängaste neutralitet, enär i motsatt fall deras länder skulle väljas till krigets skådeplats. På en adress från demokratiska föreningen i Mantua har Garibaldi gifvit följande svar: Bröder! Jag är eder dem lifligaste tack skyldig för de uttryck af tillgifvenhet, som I, genom en deputerad från er berömda stad, låtit uttala vid det tillfälle då mitt val förklarades för ogiltigt. Ja, I hafven fullkomligt rätt då I sägen: Den sanna frihetens tribun måste upprättas i Rom, der, hvarest Hortensius, Cicero och Tiberius Gracchus talade till verlden. Italiens plats är hvarken i Turin eller i Florens, den är i Rom; hvarken palatset Carignan eller de femhundrades sal är nog för vårt Italien. Vi hafva behof aj Capitolii berömda majestät. Ja, endast från denna plats, helgad genom blodet af en Manlius, en Cresentius, en Arnaldo och Savonazola, en Cola de Rienzi och en Campanella, en Mameli och Ciceruachio, en Bassi och Tazzoli, kan och skall den nya religion framgå, denna religion af broderlighet, kärlek och frid, som har Gud sjelf till lagstiftare och alla menniskor till apostlar och prester. Helt och hållet eder Garibaldi. Nu kunde man tydligt se hufvudinlop