FRANKRIKE. ,Pays innehåller, under öfverskriften .Frankrike och nationaläran, en ledande artikel, ur hvilken vi anföra följande: ,,Det finnes helt visst i Frankrike betydliga och mäktiga intressen, som kräfva fred. Verldsexpositionens öde beror derpå. Men är då Tyskland så ringa intresseradt af fredens bevarande, att det bättre än vi kan tåla vid ett krig? Nej, det förhåller sig icke så. Tyskarnes sunda förnuft borde uppmana dem att ingå på en kompromiss, som vore hederlig för begge parterna. Genom omständigheternas makt, i konseqvens med de i Tyskland förefallna händelserna har det så att säga utan någon anledning från vår sida uppstått en fråga om det vederlag, på hvilket Frankrike med rätta kan göra anspråk. Om det vore möjligt, att en fransk regering med afseende på ögonblickets flyktiga intressen, hvilka kunna kräfva fred, beslöte sig för att tåla t. o. m. blott skenet af en förödmjukelse för fredens bevarande, så skulle Frankrike vägra att nöja sig med en så beskaffad e.såd. Man skall aldrig kunna förmå Frankrike att förnedra sig. Till och med de, som för ögonblicket kunna synas benägna att finna sig vid en sådan nesa, skulle ej vara i stånd dertill. Frankrike hade en gång en regering, som i hög grad tillfredsställde dess materiella intressen och i rikt mått lät landet njuta fredens behag och välgerningar; men man lyckades dock icke enervera landet, och det händes qvaft under den lycka, som denna regering på detta sätt beredt. Saken är nemligen den, att det nu en gång ir Frankrikes lott att underkasta sig alla de faror, som äran föreskrifver, huru stora de än må vara. Då äran kommer med i spelet, gifves det inga konsiderationer, som kunna förmå franska folket att vika tillbaka. Det är möjligt, att Luxemburg icke ir värdt allt det oväsende, som man gör deraf; men Luxemburg spelar här samma rol, som på sin tid thåtullen i Boston. Då den första thåkistan kastades i hafvet i Boston, var frågan om Förenta Staternas oberoende på samma gång väckt; Preussarnes närvaro i Luxemburg har väckt en fråga om Frankrikes ära. Vi kunna emellertid ännu icke göra oss förtroliga med den tanken, att Tyskland skulle vara oklokt nog att förglömma huru det först nyligen kommit från förvecklingarne, under det vi äro det Frankrike som daterar sig från 1789.