Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 april 1867, sida 3

nings uppgift, och hvilken ingalunda sår i detta vigtiga fall hämmas. Mot religionsundervisningen i skolorna har vidare den beskyllning riktats, att densamma allt för mycket behandlat religionen som ett läroimne i fullkomlig paritet med de andra, och alltför litet vårdat sig om väckandet af ett verkligt religiöst lif. Beskyllningen till en viss grad sann, men att deraf icke nödvändigt behöfver följa hela denna undervisnings borttagande, det framgår redan af den gamla regeln: abusus non tollit usus. Många tecken antyda föröfrigt en förändring härutinnan till det bättre. Katekesutanläsningen är för det mesta afskaffad, bibelns egna ord läggas allt mer till giund för undervisningen, och sjelfva bestämmelserna i den nuvarande läroverksstadgan gå i denna riktning. Med ranledande af det nu och ofvan sagda iga vi göra våra ärade confratres ett rslag. Det har ofta framställts som ett önskemål, att lirarne i samma eller närbeslägtade ämnen skulle understundom med hvarandra sammanträda för att öfverenskomma om ett likartadt tillvägacående i de respektive facken till fromma för skolans ändamål i sin helhet. Men om detta erkännes vara fördelaktigt och nyttigt redan med afseende på språken, uaturvetenskaperna o. d., månne det icke måste medgifvas vara ännu mera maktpåliggande, att samtelige lärarne söka vid dylika någon gång återkommande möten sammanjemka sina religiösa åsigter, så att ör lärjungarnes i detta fall ganska finkänsliga öron aldrig några skärande dissonanser måtte vid undervisningen framträda. Vi hafva i det föregående sökt visa, att hvarje läroämne har beröringspunkter med religionen ; flera sådane skulle vid dylika sammanträden lätt nog kunna upptäckas; den ene läraren skulle genom sitt större mått af reflexion eller erfarenhet kunna lemna den andre värderika anvisningar för deras rätta användning; och för dem alla borde en djupare och allvarligare uppfattning af deras ansvarsfulla kall blifva följden. (Lorts.)