att ersara huru han medverkar för Italiens enhet. Äfven nu uppträder kardinalen skarpt mot Antonelli och mot dennes inflytande på högsta ort. FRANKRIKE. Den i så otaliga andra afseenden rådande skillnaden mellan det franska och det tyska folket ådagalägges också genom de tvenne nationernas högst olika förhållanden till de nationaliteter eller provinser, som de upptaga i sig. Man har nyligen i Nordslesvig sett ett exempel på den tyska framfarten i detta afseende, och viära nog som sinnesstämningen i Nordslesvig, så är den äfven i Posen, i Böhmen, i Tyrolen och på alla andra ställen, der tyskarne som herrskande folk äro i beröring med en annan nationalitet. Nyskarne kunna endast hålla sig fast, då det lyckas dem att fördrisva el ler germanisera den främmande nationaliteten; derföre blir hatet å ömse sidor så glödande, och derför äro tyskarne öfverall vecklade i språktvist ställer sig saken Det är icke ett blott t liga förhållandet, att tismen i Elsass alltic hy vid sina gränsor iner. Helt annorlunda ad Frankrike angår. talesätt, utan verkden franska patrioframträder i en vacker dager, då Frankrike hotas af förvecklingar med utlandet. dast i 100 år varit rike, är lika fransys gamla provinserna. Lothringen, som enförenadt med Frankkt, som någon af de Der förefinnes ingen strid om språket; enhvar kan begagna hvilket språk, som honom lyster, och det är ingalunda förmenadt de dervarande tyskarne att förse solkbibliothaken med tyska verk. Under dessa omständigheter har utvecklat sig det innerligaste förllällande mellan de gamla och de nya fransminnen, och häraf har det tillika blifvit en följd, att i de provinsen, som fordom tillhört Frankrike, ha fortfarande bibehållits de lilligaste sympatier för detta land. Allt detta gaf sig starkt tillkänna i Belgien, då detta land grep till vapen mot Holland, och om förhållandena hade utvecklat sig på ett naturligt sätt, skulle Belgien helt säkert då hafva förenat sig med Frankrike. För att i alla fall fästa dessa länder nära vid hvarandra genom dynastiskt band, sökte folket att erla en fransysk prins till konung; men icke ens så mycket ville den gamla koalitionen, som då ännu var vid sit. gilva sitt samtycke till. Då Napolcon III instiftade S:t Helena-medaljen, var man i Belgien lika begärlig att vinna detta hederstecken, som i sjelfva Frankrike, och belgiska folket visar ständigt på många sätt, alt det känner sig starkt dre aget till Frankrike. De belgiska tidningarne sysselsätta sig näsr stan mera med de franska förhållandena än med de belgiska, hvilket omöjligen kunde vara fallet, om det icke hos folket fortfarande funnes en känsla af, att det ännu beständigt vore fästadt vid Frankrike. Månne det icke äfven återstår mycket af den gamla hängifvenheten för Frankrike i Rhenprovinserna? Från preussi Synen är en sådan fråga alldeles öfrslödig. Icke endast den preussiska reköniages, utan äfven det preussiska folkets representation har proklamerat eröfringsrätten som en i våra dagar fullkomligt giltig åtkomst, och hela frå igan kan således, hvad Preussen angår, reduceras till huruvida Frankriko är starkt nog att eröfra de tyska A på venstra nhenstranden. Men franska regeringen har uppställt helt andra principer, som den mångfaldisa gånger på det högtidiigaste förkl: arat sig icke vilja vika Åfrå in Frankrike vill icko sörstaga annexioner utan befolkningarnes fria samtycke, och häruti ligger den stora skillnad, som finnes mellan Frankrikes förhå ållande till Belgien och Preussens förhållande till Holland, eller till redan eröfrade provinser, såsom Posen och Slesvig, såväl som till de inkorporerade tyska staterna. Om det belgiska folket önskar att fortfarande vara sjeltständigt, skall Frankrike utan tvifvel icke invända någonting deremot. Att franska språket är starkt utbredt i Belgien, anser Frankrike ingalunda som någon giltig orsak att göra anspråk på landet. Under förhandlingar na i lagstittande församlingen med anledning af Thicrs interpellation, protesterade Rodker på det bestämdaste emot, att franska regeringon någonsin betraktat språket som det algörande vid nati ionalitets-principens användande. Nej, det var solksuveräniteten, uttryckt genom allmän omröstning, hvarpå afgörandet berodde, IIurn månne sinnesstämningen nu verkligen är i Rhenprovinserna? Preussiskt sinnad är man icke der, så mycket torde vara afgjordt, men den nya generation, som uppvuxit sedan jsmessan från Frankrike, påstås från a håll anse sig som ett med Tyskland. 0