Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1867, sida 3

den? mindre hästen med den mindre oxen, blir ej skijnaden i arbetskraft af någon betydenhet. Det vanligaste inkastet man gör mot användning af tar är, att man af dem erhåller mindre och sämre gödsel. Som man dock vid öfvergång från oxar till hästar kan minska dessa sednares antal med del, så bör alltid ett större antal kor eller gödoxar etc. uppställas, för att tillgodogöra det besparade höet. Stallgödseln måste ock ändamålsenligt behandlas, så att den ej får brinna ihop för mycket, utan bör den alltid blandas med dyjord, halm etc., och der dessa ämnen saknas bör man genast utföra gödseln eller åtminstone blanda den med den från nötboskapen erhållna spillningen. Man anmärker vidare, dels att hästar kosta my ket i inköp, dels att de vid inträffande olycksfall eller vid hög ålder icke hafva något köttvärde i jemförelse med oxen. Vi vilja i detta hänseende anlita kalkylen, för att komma till något synbart resultat. Låtom oss antaga den ofvan angifna erfarenheten, att hästens arbetskraft är 50 procent re än oxens. Åtta hästar skulle då motsvara arbetskraften af tolf oxar. Vidare att djuren börja sin verksamhet vid fem ålder, samt att utfodringskostnaden för hvarje djur är lika. Vi vilja då först tillse hvad de åtta hästarne kosta pr Åtta hästar kosta i inköp, efter ett pris af 250 rdr stycket, 2,000 rdr. I åkerbruket kan hästen, om den ordentligt skötes, begagnas till fyllda 20 år. Sedan upplysningen stigit derhän, att hästkött vunnit ett större användande till menniskotöda, antages att hästen vid 20 års ålder ha i af 50 rdr, hvilket belopp, draget från in man 250 rdr, lemnar en br 200 rdr, som måste under loppet af 15 år amorteras med 13.7, rdr pr år för hvarje häst, eller för åtta hästar med 106,5, rdr. Beräkna vi kostnaden för tolf oxar, så visar sig att dessa, efter ett inköpspris af 150 rdr pr stycket, uppgå till ett belopp af 1,800 rdr rmt. Äntages att en oxe, som vanligen vid 15 års ålder, om ej förr, är för jordbruket oduglig, kan realiseras ogödd till 100 rdr, så bör inköpspriset 150 rdr, hvilket, fördeladt på 10 år, gör 5 rdr årligen för hvarje a eller för 15 år, som är hästens amorteringstid, 75 rdr rmt. Dragkraften af åtta hästar kostar, som ofvan synes, i årlig amortering 1065, rdr, hvartill iggas räntan å skillnaden i föriagskapitalet (2.000 —1.500) — 200, hrarå årliga räntan, å 6 proc. gör 12 rdr. Amorteringen och den högre förlag: tan för hästen gör sålunda 106.0. Å 12 — 118.6. rdr imt, hvilket belopp, oberäknadt utsodringen, skulle motsvara den ärostnaden af de åtta hästarne. knar man vidare, att man med dessa dragare verkställer 250 kördagsverken pr stycket årligen, så skulle för de åtta hästarnes körning åtgå 100 mansdagsverken. De tolf oxarne erfordra deremot på samma antal kördagar 1,500 mansdagsverken, eller 500 dagsverken mer än hästkraften, hvilket, ! beräknadt efter 0,75 rdr för mansdagsverket, gör 3 Oxkraften kommer då att årligen kosta — 440 rdr rmt, då hästkraften, som ofvan är visadt, endast kostar 11 .64 rdr rmt. Den högre kostnaden af selar och åkdon för hästar anses uppvägas af minskning i behofvet af vagnar, kärror, åkerredskap m. m. dragkrafternas inverkan på folklynnet grad för hästen. aren nödgas för arbetets fortgång att skrika, hojta och slå; häraf kommer han ofta i ett uppretadt tillstånd, då han tager svordomar till hjelp; derefter följer slapphet, liknöjdhet och derljande långsamhet, hvilken följer honom äfven i andra arbeten. MHästköraren deremot gör sitt arbete lifligt och raskt, rubbas ej i sitt goda nne af lättja och envishet hos dragarne; han njer sig vid liflig rörelse och gång, och visar jemväl i annat arbete raskhet och hurtighet. den framställda frågan torde af det ofvananförda kunna dragas det svaret: att hästen såsom jordbruksdragare i de flesta fall är billigare och ändamålsenligare än oxen.