Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1867, sida 3

lvilken är den billigaste dragkrasten för jordbruket : hästar eller oxar? (Föredrag, hållet uti landtbruksklubben i Vesterås, af öfverstlöjtnant Edman.) Innan man närmare kan afgöra denna fråga, ir nödvändigt att hafva fullt klart för sig, huruvida hästen kan på ett fördelaktigt och fullt tillfredsställande sätt utfordras till lika kostnad som oxen. Ilänvisande till den af mig redan förut offentliggjorda berättelsen öfver den vid Svanå bruk införda utfodring samt stallinredning med toderbord, kan jag efter ytterligare vunnen längre erfarenhet intyga, att hästar, arbetande hvarje dag, kunna hållas vid ordentligt draghull på en ration at 10 å 15 skålpund hö, 2 skålpund hafregröpe samt vårsädshalm efter åtgång. Om man något granskar den utfodring, som vanligen bestås till dragoxar, om de skola vara i fullt brukbart skick och kunna arbeta hvarje dag, så torde man komma ttll den insigt, att på någon knappare utfodring skulle man icke kunna föda någon dragare Utgående sålunda från den synpunkt, att hästens utfodring åtminstone icke blir dyrare än oxens, skola vi vidare granska och söka utveckla: hvilken blir den billigaste dragkraften för jordbruket, hästen eller oxen? Det är en allmän iakttagelse, gjord såväl i England och på kontinenten, som äfven i vårt eget land, att i samma mån jordbruket utvecklat sig till något bättre, har hästen såsom dragare utträngt oxen. Man har allt mer kommit till den erfarenhet, att man med hästen verkställer på samma tid 40 å 50 procent mera arbete än med oxen. Det är naturligt, att der arbetspriserna äro höga, måste man hafva en vinst uti att begagna den dragkraft, som lemnar på samma tid den största effeke. Men vilkoret för vinnandet af denna större effekt i jordbruket, såsom vid plöjning och harfningsarbeten m. m., är att jordenär lagd i större täckdikade fält, hvarigenom man kan draga full nytta af hästens hastigare drifvande gång, då deremot samma arbeten, utförda på i mindre åkrar sönderdikad eller stenbunden åkerjord, äro förknippade med så täta vändningar, att fördelen af hästens mera lidande gång icke här kan göra sig fullt gällande. På större rutor kan man emellertid med ett par hästar plöja 114 å 11, tunnland på sommardagen, då man med ett par oxar endast kan plöja 84 å högst 1 tunnland pr dag Är afståndet från skörden till ladorna långt, hinner man med hästar 50 procent mer än med oxar. I alla vinterköringar, med undantag af skogseffekters utköring ur skogen vid en djup snö, hinner man med hästen vanligen 50 procent mer än med oxen, helst om det är barvinter eller hårdt väglag. Alla här gjorda jemförelser framställa goda och starka dragare af båda slagen. Jemför mar