Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1867, sida 2

till prinsen af Canino, och han sjelf lärer vara en personlig vän och ifrig anhängare till franske kejsaren. Den romerska emigrationen har, missnöjd med nationalkomitten i Rom, under hvilkens ledning denna emigration förut ställt sig, valt en särskild komitÖ — ,,den romerska emigrationens centrum — i hvilken Bruzecsi, Rasjuele Caraffu, Virginio Bompiani, m. sl. äro medlemmar. Denna nya komitö har utfärdat ett upprop till sina bröder, i hvilket uppmanas till moraliskt och materielt bistånd, för alt bereda komitcen tillfälle , att fullborda fäderneslandets öde. I deputerade-kammarens första session efter det nya kabinettets bildande diskuterades fredsfördraget med Österrike, och ehuru detta fördrag antogs medj 228 röster mot 15, synes likväl debatten hafva varit ganska liflig. Corte bekämpade art. 16, hvilken angår de lombardiska, estesiska, parmesanska och bourbonska officerarnes inträde i italienska armåen, utan att likväl framställa något formligt förslag. Arrirabene fann det underligt, att icke äfven de österrikiska ambassadhotellen i Rom och Konstantinopel blitvit afträdda samt att det hertigliga palatset i Mantua fortfarande är kejsar Irans Josefs egendom. Damiani framhöll Italiens rätt, att de ur arkiverna borttagna aktstycken skulle återställas. Miceli önskade framläggandet af alliansfördraget med Preussen, hvilket han betecknade som en beklagansvärd olycka. Ratazzi protesterade mot dessa uttryck och vägrade framlägga denna handling, ,,enär det nu endast handlade om fredsfördraget med Österrike. Cairoli uttalade sig för fördraget, men begagnade tillfället, för att uttrycka sina sympatier för Trentino och den önskan, att Italien icke i sin yttre politik måtte binda sig, utan, alltid troget neutralitetspricipen, framförallt ordna sina inre angelägenheter. En korrespondentifrån Florens till, Journal des Debats yttrar med afseende på det sista kriget och den luxemburgska frågan: ,Slesvigholstein förskaffade oss Venetien; måhända skall Luxemburg gifva oss RomFRANKRIKE. I afseende på de i ett telegram omnämnda förmedlingsförsöken, skrifves från Paris till ,,Kreuz-Zeitung: , Kabinetten i Petersburg, London och Wien söka en kombination, som kan antagas af både Frankrike och Preussen, och så väl i Paris som Berlin synas i viss mån försonliga äsigter förefinnas, hvilket likväl icke hindrar, att betydliga svårigheter ännu äro att öfvervinna. Men ju svårare denna uppgift är, desto nödvändigare är det, att såväl den franska som tyska pressen afhåller sig från alla retsamma yttranden. Hvad nu de olika kombinationer beträffar, hvilka ryktesvis varit omnämnda, så vågar jag påstå, att den, som skulle hafva till basis storhertigdömet Luxemburgs neutralisering, stött på bestämdt motstånd från Frankrikes sida. Deremot torde storhertigdömets förening med Belgien, mot det, att Frankrike erhölle en lämplig kompensation vid belgiska gränsen, falla bättre i smaken. General Changarnier har ur sin tillbakadragenhet af krigspartiet blifvit tagen till råds, bland annat för att raskare genomdrifva armcens reorganisation, än man : annars haft utsigt till. Niel och Changarnier äro af ungefär lika åsigter i denna fråga, och den sistnämnde har nu ; helt oväntadt i ,, Revue des deux Monds framkommit med ett memorandum öfver l j n det franska krigsväsendet. Bland annat yttrar han, att Österrikes brist på fältherrtalanger uteslutande var orsaken till Preussens framgång. ,Med en fältherre sådan som erkehertig Karl hade utgången blifvit annorlunda. Beloppet för friköpandet från konskriptionsskyldighet har blifvit ökadt från 2, 1601 till 3,000 francs, hvilket naturligtvis uppi fattas som en krigs-symptom. På förslagl af krigsministern har kejsaren befallt, att : musikkärerna skola afskaffas vid samtligaf kavallerioch artilleriregementena, hvari-AI genom en betydlig besparing kommer att ! vinnas. ,,Denna åtgärd — så yttrar krigsministern — skall utan tvifvel beklagas . såväl af regimentena, som af innevånarnell i garnisonsorterna, men de måste beqväma sie till detta offer och hålla regeringen ! räkning för de skäl, hvilka härför blifvit : anförda. Kavallerikomitten har för öfrigt enstämmigt uttalat sig för åtgärden, hvil-A ken genast skall komma till utförande i såväl i gardet som i linien. Sqvadronen skall hädanefter hafva 8 och batteriet 41. trumpetare. Man beräknar, att, tillfölje af dessa musikkårers upplösning, hvarjell regemente skall erhålla 35 å 45 hästar, l, NER VS —