Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1867, sida 2

Sedan allt är utfördt, kommer jag dit och ger tecknet, hvarefter vi sätta af! Men vi böra inte länge följa vägen. — Lita på mig, sade den andre; — jag för oss säkert framåt och känner alla smygvrår i trakten ända upp till Punos, och der må de följa våra spår om de kunna. — Hvem skall följa dem? sade Cholon föraktligt, — sedan vi gifvit oss i väg härifrån, äro vi säkra. Öch nu bort, så att vi må värdigt emottaga unga herrn under hans första natt på haciendan; det kliar riktigt i mina fingrar, och jag kan knappt afvakta ögonblicket. Men, companero, sade han plötsligt och fattade sin följeslagares arm, — har ni hållit ert löfte? Har ni tagit bränvinsflaskan med er? — Ja, Pedro, ljöd svaret; — men jag lemnar dig inte hela flaskan, om du super dig tull i natt — — — Hvar är hon? sade Pedro med hes röst. — Här, men losva mig först att dricka måttligt. Du måste vara nykter, annars förderfvar du allt; — både dig sjelf och mig. 3 Hahaha, skrattade Cholon, i det han girigt grep efter flaskan; — jag kan tömma tre sådana här, och ändå träffar spetsen af min knif den punkt på hvilken jag sigtar. Ha, det värmer! utropade han efter att hafva tagit en djup klunk; det rinner som eld genom ådrorna, och nu har jag blifvit en annan menniska. — Ge mig igen flaskan; då du sedermera träffar mig, kan du tömma henne. nnte för hela verlden, ropade Pedro och omfattade flaskan med båda händerna. I morgon kunna vi få mera under vägen.