Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1867, sida 2

stått i ett hörn, äfvensom hans shifbord — men huru skräpigt var det ej här Som det tycktes hade Desterres alärig sjelf bebott, eller låtit någon bebo dettc rum, ty det hade blifvit användt till skräp kammare, ehuru man dock hade qvarlemnat den gamla sängen och skrifbordet derstädes. Men rummet var fullproppadt af allt möjligt skräp, och om än Rafael i början hade hyst den önskan att här tillbringa den första natten, så måste han dock uppgifva denna tanke, ty det skulle hafva erfordrat timmar att rödja ut rummet och snygga upp det. Tätt bredvid låg Rafaels forna rum, i hvilket han, efter sin faders död, hade bott som gosse och ung man; det såg snyggare ut, ty Desterres hade blott användt det till gästrum. Här stod till och med hans gamla jernsäng, men sängkläderna voro naturligtvis borttagna. — Uär skall jag sofva, utropade den unge mannen, — åter i mitt gamla rum, efter så många år! Huru länge har jag icke längtat derefter, ehuru jag aldrig kunde tro att jag skulle finna det gamla, ira huset så ödsligt! — Ju mera jag tänker på saken, Rafael, sade Bortrand, — desto mindre behagar den mig. Förvaltaren har visserligen sin egen lilla koja bredvid stallet samt söfver der, ech du kunde sjelf stänga porten, hvarjemte alla fönsterna i bottenvåningen äro försedda med galler, men jag vet inte om du gör rätt deruti; rid holåre öfver till Santos. — Nu är det för sent, skämtade Rafael, — Och, vän Bertrend, när blef ni så der rädd af er? Det är en egenskap, som jag aldrig förr märkt hos er!