Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1867, sida 2

Senrro ÄÅguila. ÄAf Gerstäcker, ) (Fri ölversättning uf Sigfr d. Nyberg) — Ni behöfver inga order, Zaca, begriper ni, inföll Bertrand, — ty det är ev sak som endast angår oss. Men vi vilja först se huru rummen och sängarne se ut. Är huset öppet? — Allt öppet, knotade karlen; — om ni äro herrar här, så behöfva ni inte fråga mig om lof. Hvad rör det mig också; jag har och bibehåller min bädd för denna natt, och i morgon bittida må djefvulen styra här, om ban vill, brammade han halfhögt i skägget, då de båda männen redan hade vändt sig ifrån honom och gingo fram till boningshuset. Hvilken egendomlig, vemodsfull känsla sammantryckte Rafaels hjerta, då han nu beträdde dessa rum, som han lemnat för Sex år sedan, full af ungdom och reslust! Och hans arme onkel; — här hade han bott, och här hadelönnmördarens hand nått honom. Arme onkel! — han såg honom innu framför sig, den kraftfulle mannen med det rika, svarta, lockiga håret, de kloka ögonen och det trofasta hjertat! Ensam och öfvergifven hade han nödgats lö här, så att mördarne kunnat dela hans oick han uppför trappan och ) hvarest hans bädd hade