Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1867, sida 2

bart bredvid haciendan, stannade ju qva och inträdde åter i den fordne egaren tjenst, då egendomen förändrade herr och Bertrand visste dessutom redan att d voro mycket belåtna med detta ombyte emedan Zaca alltid hade behandlat den med hårdhet. Detta lugnade honom äf ven, ty om något misstänkt förefunnits, så skulle de säkert hafva yppat det. De båda männen gingo nu tillbaka til Bertrands hus, för att der tillbringa afto. nen, och Rafael glömde snart allt annat: sin hulda fästmös närvaro. Huru skyggt smög Juanita sig intill honom, men huru lycklig och kärleksfull talade hon nu om den tid, då han först hade återkommit tillj dem, huru hon genast hade älskat honom samt dervid frukat, att han ej tänkte det minsta på den pkonstlade flickan på haciendan, utan hade skänkt sitt hjerta åt den sköna fremlinzen, som var mycket, mycket vackrare än won, och dessutom så klok och talangull, ull; och Rafael kände djupt i sitt hjerta len skarpa förebråelse, som låg i dessa arnsliga, förtroendefulla ord; men han rog den älskade fastare intill sig och viskade till henne, att den onda tiden nu ar förbi, att han tillhörde henne för allid och ville bära henne på sina händer enom hela lifvet. Det hade blifvit natt, och öfver jorden afvade denna täta, fuktiga dimma, som fta under hela månader höljer den penanska kusten samt sträcker sig djupt 1 i landet och lägrar sig öfver dälderna. å hett solen än brännt under dagen, så 1 hade det nu blifvit, ty vinden blåste cdåäckta cordillerna, och men