Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1867, sida 2

Stallet befanns i det bästa skick, emedan Desterres hästar först samma dag hade blifvit inskickade till Lima, och äfven tillräckligt med foder förefanns. Bertrands stall var deremot ganska trångt, och Rasael beslöt att indvartera sin springare här. En af Bertrands folk skulle sedermera föra honom hit. — Då har jag flyttat in med pick och pack, sade han leende, — och den gule sennorn, Hur heter han nu? — Zaca, tror jag, skall väl inse, att han bör förhålla sig stilla, om han sjelf ostörd vill lemna detta ställe. Men Bertrand påyrkade att man ännu en gång borde genomse huset och om allt var i ordning, Han undersökte alla fönster om något galler fattades, samt om dörrlåsen voro i ordning, genomgick alla rummen och fortsatte sin visitation ensam, emedan sängkläderna nu anländt och Rafael qvarstannade i sitt rum, för att med tjenarens tillhjely inreda det så trefligt som möjligt för natten. I sin onkels fordna kammare hade han äfven upptäckt en gammal kommod, den blef nu inburen, jemte ett berd och några stolar, hvarefter ban sammanträffade med Bertrand, som hade slutat sin revision och funnit allt i ordning. Något vidare kunde ej göras, ty skymningen inbröt, och de båda männen gingo iter ned på gården, der Bertrand meddelade förvaltaren att han ämnade hitsända hästen, och att sennor Aguila skulle komma tillbaka ungefär klockan tio för att till. bringa natten här. Haciendan var för öfrigt ej menniskoom, arbetarne, som här hade sina samiler och bodde i en liten koloni omedel